Ja det är fan inte lätt... ha ha ha ha... Du söker tröst hos den person som gjort att du har en dålig/ingen relation med dina barns pappa... ha ha ha... Va fan skulle ni sluta kramas för? Varför bröt ni upp så snabbt och han for i väg som en iller.. ha ha ha... skulle bara lämna påsen som var så viktig... kunde slängt ut den genom fönstret så slapp ni släppa varandra... 

Ha ha ha... Ja du Evelina... vem var det som skrev.. "jag tänker inte ha kontakt eller träffa någon av er två. Ni båda har grävt eran grav" ha ha ha ha... men du är SÅ jävla rädd för att bli lämnad ensam... så det spelar ingen roll vem du söker tröst hos m.m bara det är någon och nu är det bara Mika du har kvar i ditt liv. För allt hos mig har du totalt bränt...

Så visst är det bra att han står kvar... den falska pojken... ha ha ha...

Ja ja... det är ditt liv... inte mitt... du kommer med tiden att se att ditt val var nog inte så jävla bra... att du kommer ångra allt och kommer sakna mig och min vänskap... 

Din huvudvärk och inte min. Jag behöver inte åka till andra och gråta ut m.m jag vet att jag inget fel gjort... att du åker och behöver tröst visar för mig att du vet att du gjort fel...

Satt nu en liten stund och funderade och samtidigt som jag gjorde kaffe som kom jag att tänka på en sak som är så sjukt sorglig.

Vi kanske inte skulle blivit ett par igen.. För hon kände inte riktigt de där kärlekskänslorna m.m utan hade väldigt starka vänskapskänslor. 

Vi hade kunnat bli så in i helvetes bra vänner. Om hon bara hade kunnat strunta i att ljuga så mycket för mig och svika mig gång på gång. Hon hade haft en stabil vän som ALDRIG skulle svikit henne, en vän som skulle stå där i vått som torrt. En vän som skulle stå där när resten sviker henne.

En vän som hon skulle kunna luta sig tillbaka på och känna en stark trygghet i.

Vi hade blivit SÅ jävla bra vänner! Och jag tror nog du själv vet om det.

Du vet att hos mig hade du haft den starkaste vänskap du skulle kunna få hos någon.

Men du valde att sumpa den med massor med lögner och svek. Du valde att sumpa den för vad? För Mika?

Fan.. Hösten är inte den roligaste månaden precis. Kallt och grådassigt.. Men men.. inget jag kan göra åt just den saken. Var i väg nu en sväng och lämnade det ett av breven jag skrev mellan maj och juli... Sen vilket av dem det var vet jag inte, för jag minns inte seriöst hur de olika breven såg ut. Men nu har du i allafall fått det brev jag lovade dig att du skulle få efter en tid. Får väl skit för det osså snart... Det skulle inte förvåna mig ett skit. Eller så kastar du det direkt utan att ens läsa det och det är självklart upp till dig. Inget som gör mig något. Jag ville bara visa att jag håller det jag lovar.

Ska sätta mig i dag och försöka staka ut lite olika livsmål.... igen!.. Jag får helt enkelt börja om från början och ta tag i mig själv och jobba upp mig på fötter igen. Känns ju lite så där att behöva göra det igen efter att samma människa gjort mig illa med svek m.m Men va fan... Jag får väl skylla mig själv som litar på människor och tror gott om dem. Att jag inte tror att de vill mig något illa m.m Men ack vad fel jag hade denna gång.

Nu kanske många av er tänker... "fan, att han inte lärde sig förra gången, att han inte var på sin vakt.. Han får faktiskt skylla sig själv som trodde på henne m.m." Kanske de... Men jag är en man med stort hjärta och tror på att människor kan förändras och att de inte vill något ont m.m

Det som gör ondast är att det är mamman till mina barn som gjort detta. Att hon kan med att göra mig så illa, sina barns pappa. DET gör så in i helvetes ont faktiskt.

Jag hittade ett av de brev jag sa att jag skulle skriva. Att jag skulle skriva hur jag tror livet ser ut i framtiden inom kort från den dag jag skrev. Jag sa till dig att du skulle få det av mig. Vilket jag kommer hålla, sen om du väljer att öppna det eller kasta det på engång... ja det vet jag inte. Jag har själv inte läst brevet och minns inte så mycket av innehållet.. Vet inte om det var de första eller sista jag skrev.

Men jag ska ge dig det. Får släppa ner det i din brevlåda och sen gå min väg, så slipper du se och träffa mig.

Godmorgon sjusovare. ;)

Veckan har varit dramatisk, tro mig. Förra veckan lika så. Fast den var dramatisk på ett helt annat sätt. Det tragiska är att både förra och denna vecka läggs på mig. Att det är mitt fel m.m Det är något jag int eriktigt kan förstå hur man inte kan se sin del i det hela, att man lägger över allt på någon annan och att man själv då inte felat ett skit. Verklighetsuppfattningen verkar int ejust nu finnas där. Den verkar var långt borta och det känner jag är riktigt riktigt illa och tråkigt. 

Om man nu skapar en bra relation med någon, den blir riktigt jävla bra. Hur kan man då chansa och riskera att den blir förstörd? Att den blir så in i helvetes skadad. Så skadad att den kanske aldrig mera kan repareras. Jag förstår verkligen inte detta. Att sitta/stå/ligga och lägga över allt ansvar på någon annan och att det är bara dennes fel och att man själv inte gjort något fel alls är inte riktigt rätt. Det skapar bara mera skit.

Om man endå skulle ta och våga stå för att man ljugit och varför man ljugit. Om man endå skulle stå för att man svikit och gjort en annan SÅ illa. Men nej, man lägger över allt på den i stället och tycker att man själv agerat och gjort allt så rätt. Du kunde inte välja, du vägrade välja. Så jag hjälpte dig att välja i tisdags. Så slapp du ta något eget beslut. Jag gjorde det lätt för dig. Jag tänkte på dig och att du inte skulle behöva göra något åt allt och att du skulle slippa "slitas" mellan valet och beslutet. För jag tröttnade riktigt mycket på att bli behandlad som skit av dig. Jag tröttnade på alla din alögner och svek. Så lägg inte över dina lögner och svek på mig. Det var du och endast du som valde att svika mig och det var endast du som gjorde valet att ljuiga och göra mig så sjukt illa inombords. Du valde att krossa mitt hjärta... igen... Du sårade mig igen, fast jag frågat dig om jag skulle gå min väg långt innan vi hamnade där vi nu är idag. Men du svarade att du inte ville detta. Jag skulle kanske redan då ha gjortvalet att gå. Men jag trodde på dig och litade på dig. Jag ville tro på att du förändrats och att du blivit en bättre människa. Men jag hade så sjukt fel. Så i tisdags så gjorde jag valet åt dig så slapp du. Du slapp göra något över huvudtaget. Valet var tufft och jag kommer garanterat att få sota för det länge. Men så får det vara. Jag visste i tisdags att när jag väl hjälper dig med att göra valet så kommer du ta det valet. Det är inget jag är stolt över.. O nej... Det tog i mot väldigt mycket och det är jobbigt nu att tänka på det. Men vad fan skulle jag göra? 

Du skadade och gjorde mig så illa. Jag var SÅ nära på att gå i backen rejält och jävligt hårt.

Du kan smuttskasta mig, hänga ut mig, prata skit om dig.. Ja allt du nu känner för. Jag är van.. Jag var med om det i slutet av januari och hela februari. Så det är väl bara att köra på som då.. Att rättfärdiga dina misstag och inte våga stå för dem. Att inte våga vara ärlig nog och berätta hur du behandlade mig denna tid med svek och lögner. Att inte berätta vad du "lovade" mig och vad du sagt till mig. Allt du sagt bara för att hålla mig kvar och att jag inte ska gå min väg.

Dina vänner m.m kommer ju tycka så synd om dig, då du inte vågat berätta och stå för vad du gjort mot mig. Ännu en gång så målar du ut dig som ett oskyldigt vitt lamm som det är SÅ synd om. Men fan, tänk om alla runt dig visste hur du behandlar människor som står upp för dig, som finns för dig, som hjälper dig när du verkligen behöver. Nä.. Det vågar du inte berätta och prata om. Du vågar ju inte stå för något.

På din FaceBook hänger du ut mig och pratar skit om mig. Men...Under denna tid jag funnits för dig så har du inte vågat skriva något bra om mig, inte tackat för något jag gjort för dig. Du känner endast fär att skiriva om mig på olika sociala medier, när du vill hänga ut mig och snacka skit. Det visar hur rädd och feg du är Evelina. Du har inte vågat stå för att du trivds med mig och att du uppskattat den hjälp du fått av mig. Du har inte vågat visa att jag betydde något för dig m.m För efter allt du gjorde i januari och februari och all den skit du pratade om mig m.m Då tror jag att dina vänner som du beklagade dig för skulle genomskåda din falskhet m.m och du är SÅ rädd för att bli lämnad ensam. Så.. Du hänger ut mig och får alla i mot mig och att de tycker ännu mera synd om dig m.m Du får din tröst och uppmärksamhet av dem. 

MEN... Om nu jag var en sådan skit m.m som du målat upp mig som.. Hur fan kommer det sig att du kunde ta i mot mig hjälp m.m.?? Hur fan kommer det sig att du kunde med att umgås med mig m.m.??

Allt man gör i livet slår tillbaka på en.. förr eller senare. Spelar ingen roll om man gör något ont eller gott.. Livet vänder snabbt och Karman slår till hårt. I bland tar det tid, i bland så kommer den inte på engång.

Mitt skit jag gett under livet slog tillbaka på mig under maj, juni och början av juli. Jag fick kämpa som fan för att orka hålla mig på benen.

Så med facit i handen Evelina... Var verkligen lögnerna och sveken värda detta? Var det värt SÅ jävla mycket.

Du säger att Mika inte har något med detta att göra... Snälla Evelina... Sluta vara blind och öppna ögonen.

Han fick oss precis dit han ville. Men du vågar inte se det.

Jag sitter nu och funderar, vi har precis pratat i telefon och jag märker att du inte kan inse och se dina fel och misstag. Att du inte kan se din stora del i allt som hänt. För mig är det väldigt tragiskt och synd att en människa inte kan inse sina fel och brister, att en människa kan vara så kall och utnyttja andra på det sätt som du gjort.

Du visste att jag hade ett stort hjärta och att jag ville hjälpa om jag kunde. Att jag fanns för dig när du som mest behövde det. Tillbaka fick jag lögner och svek.

Ja.. du gjorde en del för mig och ställde upp för mig och jag visade min uppskattning och jag ljög inte och svek inte dig. 

Du var tillsammans med Mika under våren och sommaren.. Juli kom och du fick inte ut så mycket i lön och du hade knappt så du klarade dig. Jag ställde upp med att låna till din hyra, fast du hade en kille du var förlovad med och han kunde inte med att ställa upp för dig. Jag ville inte att du skulle bli drabbad och att inte andra skulle bli drabbade. Minst att barnen skulle behöva bli drabbade. Jag ställde upp för dig och fanns för dig. Vad gjorde din så fint förlovade kille? Fanns han där för dig när du som mest behövde det? Nopp!

Jag fanns där för dig, fast du inte kanske förtjänade det, så ville jag inte att du skulle drabbas. Du lovade mig att betala tillbaka när du skulle få pengar och jag skulle få minst hälften direkt månaden efter. 

Men så blev det inte.. Jag har inte fått så mycket tillbaka från det och det är november nu....

Men okej, har jag tänkt.. hon har inte så bra ställt och jag kan ställa upp för en bra vän att det inte ramlar in så mycket pengar från skulden... men vad ramlar in istället?? Lögner och svek och löften som inte var värda ett skit. Massa ord men ingen handling.

Jag ställde upp med mycket mera än till hyran och det vet du om... Du tackade och tog i mot.. Jag tänkte att du kanske skulle förstå min godhet och stora hjärta... men icke... du bara utnyttjade den och krossade mig... Du krossade en fin vänskap med lögner och svek.

Du ljög så mycket att du hade svårt att hålla ordning på dina lögner och sen försökte du vända det till att de var mitt fel m.m

Jag bad dig många gånger att sluta ljuga och att det är bättre och snällare om du skulle tala sanning. Hur ont än sanningen skulle göra så skulle jag uppskatta den mer och bättre. Det skulle visa att du vågade stå för något.

Men jag hde så fel om dig.

Du ska bara veta hur många gånger jag har fått höra.."va fan Micke.. inte ska du finnas där för henne, hon kommer bara svika dig igen och krossa dig igen" men jag försvarade dig, jag stod upp för dig och sa att du har ändrats och att du inte alls kommer göra så mot mig.

Fan vad pinsamt det är nu... Där har jag stått och försvarat dig och sen visar det sig att alla hade rätt. 

Men.... Mitt misstag.. Mitt misstag att tro på dig och tro på allt du sa.. Mitt misstag att försvara dig.

Men nu har du målat upp dig som ett vitt litet oskyldigt lamm som det är SÅ synd om m.m

Fan.. Tänk om alla visste hur allt egentligen låg till.. Om alla visste vilket svin (ja.. det är svinaktigt det du gjort) du var och är.

Jag hoppas faktiskt att allt detta kommer slå tillbaka på dig och att du en dag kommer få smaka på hur du själv behandlat andra...Att du kommer få känna samma smärta av svek m.m

MEN... JAg kommer INTE finnas där för dig då.. Du har gjort ditt nu Evelina. DU hade din chans att bevisa och visa mig att du är värd min vänskap m.m men du valde att svika mig för vad???

Ja.. det kan du fundera på om allt detta var värt för just han....

I bland så behöver man verkligen få känna det andra sa långt innan. Att man verkligen får upp ögonen.

Du var min bästa vän, jag litade på dig och trodde på att du inte ville mig något ont. Du visste att jag kommit på fötter och mådde så sjukt bra. Jag litade gång på gång på det du sa till mig, att du menade allt du sa och att du inte ville svika mig igen. Att jag betydde för mycket för dig.

Du var min bästa vän och du utnyttjade min godhet och min vänskap. Du utnyttjade mig och sen struntade du om jag blev sårad, skadad eller mådde dåligt av alla dina lögner m.m

Du tänkte på dig själv. Jag har varit den enda som verkligen funnits för dig och det har inte spelat någon roll hur illa du har behandlat mig innan. Jag fanns för dig och jag anns för dig när du behövde hjälp och behövde den som mest. Då fanns JAG för dig. Jag fanns vid din sida. Men det betydde visst inget för dig. 

Jag fanns vid din sida t.o.m när du minst förtjänade att jag eller någon skulle finnas där för dig.

Men JAG fanns där.

 och nu tackar du mig med allt detta? 

Jag kan inte förstå att du kan med att skita totalt i dina barn. Att din stridslysten går före dina barn, det kan jag inte förstå.

Jag kan inte förstå att du väljer att skada och såra dem bara för att du är i behov av att strida m.m

Försök att en gång i livet tänka på andra än bara dig själv och dina behov.