Godmorgon alla här ute. Hoppas att ni har haft en fantastisk fredag och att ni fått en fantastisk start på eran lördag/helg. En hel del lär säkert ligga och sova just nu och en hel del är nog bakis nu. ha ha ha...

Ja, jag är inte bakis, men jag känner mig sådan då jag inte fått så mycket sömn denna vecka och i natt var inte ett undantag. 

Jag mår inte bäst just nu... Jag mår ganska skit faktiskt. Att jag har detta mående är för att jag ser det fina och goda i människor, jag litar på människor, jag är en snäll och omtänksam man, jag tror gott om människor, jag tror gott om människor trots att de har svikit mig förr, jag tror på att människor kan förändras till det bättre, jag tror på att människors ord och löften. 

Jag har hört av några vänner att det inte riktigt kan förstå varför jag är så svag för mitt ex (barnens mamma), varför jag låter henne göra som hon vill och styra mig som hon vill, när hon ändå gång på gång sviker och sårar mig. Vänner runt mig var lyckliga och glada när de såg mig i sommras, jag hade hittat tillbaka till mig själv och jag mådde så bra. Jag hade låst in allamina känslor för mitt ex och jag hade kommit på fötter igen.

De ser mig nu och förstår inte hur jag kan låta mig tryckas ner...igen... De kan inte heller förstå hur mitt ex (barnens mamma) kan med gott samvete göra som hon gjort mot mig, att hon vill få mig att må lika dåligt igen som jag gjorde i början av sommaren.

Mina vänner säger att det finns tjejer/kvinnor där ute i detta land som drömmer om att få träffa en man som mig, som drömmer om att få bli tillsammans med en man som mig och med de fina sidor jag har. Mina vänner förstår inte varför jag ska ge mitt ex (barnens mamma) min uppmärksamhet m.m De tycker att jag ska våga gå min väg och träffa en av dessa kvinnor som drömmer om en man som jag.

Ja.. Vart finns dessa kvinnor då? Var träffar jag just dessa/denna kvinnor/kvinna? De lär ju inte finnas ute på krogen precis... Jag tror ju inite att de "springer" på mig precis...

Sen så tror jag många kvinnor blir "rädda" när de märker/hör att jag har tre barn. Att de inte riktigt är beredda att leva med mig om jag har tre barn. Många kvinnor har nog inte något barn och kanske vill ha i framtiden och då blir rädda att jag inte vill ha fler barn då jag redan har tre barn. Det gör nog att de "flyr". Men nu har jag iofs inte träffat någon kvinna som vill ha mig eller ens försöka med mig. Jag skulle säkert kunna träffa någon som faller för mig, men jag ska ju oxå kunna känna att det är någon jag är beredd att lev amitt liv med oxå. Att det är någon jag vet att jag komme rkunna älska..

Nä... Nu ska jag ta och ordna lite här hemma.

Sitter nu på ballkongen och tar mig en cigg... Tittar upp mot den mörka himmel som är och funderar riktigt mycket hur fan jag kunde hamna där jag just nu är. Hur jag kunde tro på ord som sades m.m

Sitter och funderar på hur jag ska ta mig upp på fötter igen och hitta tillbaka tillmig själv igen. Jag mådde bra i mitten av augusti, jag hade hittat tillbaka till mig själv och njöt av livet.. Men nu är jag på samma ruta som jag var i början av denna sommar. Jag är i läget att behöva ta tag i allt igen, försöka läka de sår jag kan läka själv och försöka få i ordning på känslorna igen. Det var en tuff tid, jag jobbade hårt med mig själv och visst var det lättare att ordna till allt då de var sommar och varmt, det var ljust ute m.m nu så är hösten här och kylan.. Inte lika lätt och kul att ordna till allt igen.. Jag verkligen hatar hösten. Den har ett mörker och att vara ensam och nere i botten under hösten är inte något jag njuter av.

Jag har hört attt jag varit för snäll, att jag inte skulle funnits där för henne. Att hon fick stå för sitt val när hon lämnade mig i januari. Att jag nästan får skylla mig själv som föll dit igen.

Så det är bara att ta tag i livet.... igen....

Fan... Går kvällen var en riktig plåga för mig inombords. Jag kände smärta som byttes ut mot ilska och tråkigt nog så kändes hat oxå.

Jag har varit för snäll mot henne. Jag litade på henne och trodde på vad hon sa till mig. Men jag upptäckte i går att hon bara är så sjukt falsk och gör endast vad hon gynnas av och har ingen empati eller förståelse för andra människor.

Hon verkar tro att livet är en lek och att man kan behandla människor precis som man vill och göra hur man vill.

Jag satt i telefon i går och pratade om allt med en vän, en tjejkompis för att försöka förstå allt detta som hänt sista tiden. Jag berättade om allt och hur jag kände och vad hon gjort m.m

Ju mer vi pratade ju mer klev jag ur min "kärleksbubbla" och började se allt med helt andra ögon. 

Svårt att se klart när man är förblindad av kärleken och tron på att det är rätt och samtidigt så blir man blind och vill/vågar inte se annat som skulle förändra just den känslan.

Jag fick mig ett lugn i kroppen... Jag insåg att hon är inte värd mig, hon är inte värd min vänskap heller, spelar ingen roll att vi har barn i hop. Hon har svikit mig, ljugit för mig, lurat mig och behandlat mig som skit. Varför ha en sådan människa kvar i sitt liv? Jag önskar att vi inte hade barn i hop, för då hade allt varit så mycket lättare. Jag hade då kunnat bara totalt skita i henne och veta att jag aldrig mer behöver ha kontakt med henne. Att jag aldrig mer behövde se henne eller bry mig om henne.

Jag fick upp ögonen och insåg att hon bara är en falsk människa som tror att hon kan göra precis som hon vill och att jag sen ska stå där och finnas för henne när väl dagen kommer och allt skiter sig. När hennes ex Mika sviker henne eller träffar någon annan. När den han träffar ställer kravet att han inte ska umgås med sitt ex. Då står hon där ensam och faktiskt, samtidigt förlorat mig.

Ett ex är inte en vän, det finns en orsak till varför ett ex just är ett ex. och man umgågs inte och sover inte över hos sitt ex om man vill försöka med någon, om nu det är sant. Man är inte måndag till fredag med sitt ex och sover där om man säger att man har känslor för någon annan och vill försöka med den om nu det bara är ett ex för en.

Nä... jag blev lurad och det får jag jobba upp. Jag får jobba upp mig igen och bli stark igen. Hitta tillbaka till mig själv, till den jag var innan jag började umgås med barnens mamma igen.

Man lär sig något ilivet hela tiden och jag har nu lärt mig att mina barns mamma bara är en falsk, känslokall mytoman som bara tänker på sig själv och skiter i om det sårar någon. Hon bryr sig om endast sig själv och sig själv. Tänker endast på sina behov och vad som gör henne glad m.m Så länge hon får som hon vill så trivs hon, sen om det skadar och sårar någon, det skiter hon i.

Hon har visat mig hur lite värd min vänskap är m.m

Så nästa gång hon behöver någon hjälp, ekonomiskt eller tekniskt.. Ja då får hon vända sig till sitt ex Mika. För det är han som hon värderar högre och hans vänskap...

Man gör sina val i livet och någon gång får man faktiskt stå för dem.

Låg i natt och funderade riktigt, riktigt noga. Funderade på hur allt varit sista tiden, dagarna..

Du fick mig att öppna upp mig igen, du fick mig att börja känna för dig igen. Du sa att du ville att vi skulle försöka igen och då öppnade jag mina känslor för dig igen. Jag såg sidor jag inte sett innan. Bra sidor hos dig. Ja, vi umgicks ganska mycket och intensivt. Jag frågade dig några gånger när jag själv kände att du kanske tvivlade på att vilja försöka och då frågade jag om du ville att vi skulle lägga ner, om jag skulle släppa allt och gå vodare. Men du svarade att du inte ville sluta, att du inte ville att jag skulle gå min väg.

Jag stannade. Med lite av facit i handen så skulle jag nog gått redan första gången jag började fundera på om du verkligen ville. Jag hade tagit allt bättre då. Jag hade kunnat landa mycket bättre då.

Var jag bara en lek för dig? Var jag bara något som var bra att ha i din närhete efter att Mika lämnat dig?

Jag behöver nu "starta om" mig själv...igen.... Jag behöver jobba bort mina känslor för dig och allt fint runt dig, oss.

För det funkar inte att du håller på att hoppa mellan känslor hit och dit. Vi har ju för fan barn i hop som samtidigt blir drabbade. Du kanske inte vet vad du vill, men om du hade haft någon känsla för att inte vilja skada och såra mig. Ja då hade du inte börjat inleda något med mig. Du hade landat först och sen kanske vi skulle försökt.

Visst.. det krävs två till en tango. Men.. Jag litade på dig och lyssnade till dig vad du sa.

Jag kommer inte kunna vara din vän och finnas där för dig. För barnen, absolut. Men jag kommer inte finnas för dig. Du valde att stöta bort mig genom att såra mig igen och göra som du nu gör.

Du säger att Mika bara är din vän... Hur ska jag kunna lita och tro på det? Sover man hos sin vän, samtidigt som man säger till en annan att man vill försöka med den och sover m.m med just den. Hur fan tror du att det känns inom mig nu?

Man gör sina val i livet och i balnd gör man bra val och i bland dåliga, men man får stå för alla typer av val man gör. Du har visat mig att Mika har ett så mycket högre värde än mig och att han betyder SÅ mycket mera än mig. DU har visat att jag inte betyder så mycket för dig, för annars skulle du ALDRIG såra mig så här. DU skulle aldrig göra så här mot mig när du visste att jag har känslor för dig. 

Känns som att du tror att man kan behandla människor hur man vill och känner. Faktiskt så önskar jag att du en dag hamnar i samma läge. Att du blir sårsad djupt och hårt, lika som jag. Att du blir sviken och ljugen för. Att ditt hjärta blir krossat av någon du litar på, känner för, längtar efter, saknar och vill vara med. 

Det man gör i livet kommer oftast tillbaka på en och i bland hårdare än man själv gjort.

Men.. som jag skrev innan. DU väljer Mika och hans vänskap m.m före min mig.

Så du får väl vända dig till Mika nu i november så han ställer upp med det jag sa att jag kunde göra till det somhänder det 18:e november. För han är ju så mycket viktigare att ha i ditt liv än jag. Du väljer ju att svika och såra mig för han.

Jag måste få veta vad ni alla här ute tycker och känner. Vill att ni kommenterar hur ni tycker om detta och om ni skulle tycka och känna att det var okej.

Jag undrar om ni skulle tycka att det är okej att den ni försöker få i hop det med och den ni har känslor för och bygger känslor för, att det är okej för den att umgås med sitt ex som var nyligen och ses och sova över hos den. Om ni skulle tycka att det var okej att den ljög om att vara hos sitt ex. Att den var någon annanstans eller hemma, menvar hos sitt ex.

Skulle ni tycka att det var okej. för den säger att sitt ex är bara en vän.

Om du läser min blogg och vill läsa mitt låsta blogginlägg som kommer efter denna.. Så maila, messa mig så får du lösen in att läsa inlägget...

Jag vill inte skriva öppet det jag täbker på just nu då jag vet att en hel del läser bloggen och allt behöver inte alla veta.. Jag vill kunna skriva av mig och försöka få dig att förstå hur jag känner och menar.. Så vill du läsa det inlägg som blir låst, så är det bara att höra av dig

Självklart så kommer jag respektera ditt val och beslut du skickade till mig idag. Samtidigt hoppas jag att du respekterar mig och att genom den tystnad du vill ha m.m så kanske jag inte finns just där jag är nu.. Utan att jag kanske får min tid att fundera vad som är värt i mitt liv och vad som gör att jag mår bra och känner att jag lever och njuter av livet.

Att jag kanske inte alls känner som jag nu gör och väljer att kanske kliva åtsidan. För allt detta som hänt nu ligger i grunden till dina val och beslut du tagit och tänkte/tänker ta. Att du inte kan med att respektera min känsla och hur jag mår av de besluten och valen du gjort. Att du inte tänkt en tanke på hur jag mår av allt. Att jag kanske en dag inte finns där och det kanske är en dag du verkligen vill och behöver ha mig just där, men att det då är försent.

Det känns som om du är villig att riskera detta med tanke på de val du gjort en tid och allt du kastat i facet mitt med ord m.m

Hur mycket tror du att en människa klarar av innan den bara skiter i allt och ger upp och totalt skiter i vad som händer med den som inte alls respekterat m.m Hur nära den gränsen tror du att jag är?

Jag respekterar självklart det du skrev... Det kommer vara tyst och tomt.. men det kanske är bra.. för jag kanske märker om det verkligen är äkta eller om det bara är något annat. Jag kanske kommer känna att det inte är äkta och sen med tiden bara typ... "glömma" och gå vidare... Jag vet inte...Men chansen att det kan bli så är nog en del.. För det har varit mycket sista tiden och jag har fått försvara mig en hel del coh försökt förklara m.m Det har varit jobbigt att du själv inte kunnat förstå och känna hur det känns inom mig. Att det kännts som om du kunnat behandla mig som du själv önskat och tyckt, men att jag ska ha behandlat dig väl m.m

Att jag gett massor men känner att jag inte fått... DET vet du att jag känner har tagit mycket på mig och oss.. att jag reagerat en hel del på det. men men... vi märker var vi står sen.

Du hade kunnat gjort ett annat val långt innan.. och du vet vilket.. men det var inte värt det... utan det var mera värt att få det sämre med mig...