Jag sitter nu i min säng och funderar... vad vill jag med mitt liv? JO(!) jag vill vara lycklig och känna det jag en gång kände. Jag vill se mina barn lyckliga och nöjda. Jag vill känna att jag lever. Just NU har jag ordnat allt ekonomiskt och jag kommer har det ekonomiskt bra i framtiden. Men.... HUR vill jag att framtiden ska se ut? JO(!) den är ett liv med barnens mamma... ja.. jag kanske är dum.. men det skiter jag i vad ni andra tycker.. men så är det. Inte för att hon har någon makt roll, utan det är för att jag käner för henne, men ja, inte som förr, men jag känner för henne. Svårt att förklara kemin mellan oss, men den finns där och jag tror att hon oxå känner den men inte vågar riktigt. Jag trivs att umgås med henne och vara med henne. Jag blir glad att höra hennes röst. Sen vet jag inte om det är lika hos henne. Men.... JAG trivs. Men nu har hon ju en kille som hon förlovat sig med och allt kring det. 

Men.... Jag trivs när jag umgås med henne.

Nu har allt börjat gå i lås med pengar m.m så nu kan jag ge barnen en bra fratid med var allt det innebär. MEN jag önskar så ofta att jag kunde dela den med någon.

Ska ta och sova nu... Jag skriver mera i morgon, Hej.

Jag är stolt och glad. Jag är förvånad samtidigt.

I dag skulle det varit sjukt härligt att ha denna dag att få fira med en familj, med sin familj. Men familjen är splittrad så det går inte. Det skulle vara riktigt skönt att få dela denna glädje och stolthet jag känner och bär nu.

Kanske ska ta och fixa mera med tvätten kanske? :)

Ja. Nu längtar jag något så sjukt att allt ska gå i "lås". Jag vill att allt ska ordna sig och att jag kan hjälpa till med det och det gärna i går redan.

Jag saknar barnen varje dag jag är utan dem. Jag vill kunna mysa och gosa med dem varje dag. Jag vill att de ska kunna känna att de har mig när de vill. Inte behöva se och känna att jag lämnar dem. Mitt hjärta gråter varje gång jag hör barnen bli ledsna över att de inte kan få vara med mig.

Nu sova och hoppas på en bra och solig dag i morgon

Jag börjar seriöst tröttna på detta väder. SÅ sjukt tråkig sommar det har varit. Var tog värmen vägen? Jag hoppas att det blir lite bättre väder sen i dag så att man kan gå ut lite. 

Jag hämtade bönan i går från dagis och sen gick vi till donken. Vilka tindrande ögon hon hade när hon tittade på mig och visste att hon skulle få ha sin pappa helt själv. Det blev att gå upp tidigt i dag oxå då hon inte ville sova så länge. ha ha ha... Första hon säger kl 06.15 är... "gå ut och leka".. ha ha ha...

Låg en stund i går natt och funderade vad som händer i livet sen. Just nu "står jag still" i lite olika delar av livet. Men det löser sig säkert. Men det är ju bättre att stå still än att gå bakåt i livet. I bland behöver man stanna till och "vila" lite. Besöket av pojkarna sist gav många olika intryck och känslor. Det kändes att både se och höra den äldstas smärta över hur allt är nu. Sen känns det mer när jag inget kan göra åt det. Det känns i mitt pappa hjärta att se sonen så ledsen och inte ha någon makt att göra något åt det. :( 

Ska försöka lösa det jag kan nu i livet så allt blir så bra som möjligt för alla. Sen vad lösningen är vet jag inte riktigt än. Men det kommer nog.

Jag vaknade många gånger i natt av att äldsta sonen var ledsen och i bland bara vaknade han av drömmar. Efter det jag fick höra av min son i går kväll, gjorde att jag låg länge och tänkte och funderade. 

Jag kände mig som en sämre pappa som inte kunde hålla i hop familjen, att jag kanske inte kämpade tillräckligt för att det skulle fungera. Jag vet att barnen vill kunna träffa mamma och pappa när de vill och känner för det. Jag känner lika, jag vill oxå kunna njuta av deras närvaro varje dag. Men vad ska jag göra? Mamman har redan förklarat för den äldsta att mamma och pappa aldrig mer kommer bli tillsammans igen. 

Så.. visst är det tufft att se och höra sina egna barns sorg och smärta. Det känns inom mig att höra den äldsta ta allt tufft och hårt, att han vill ha sin pappa varje dag. 

Jag vet vad som var tufft i förhållandet vi hade. Jag vet vad som gjorde att hennes känslor började svalna. Det var mycket ekonomin. MEST ekonomin. Resten var en "strunt" sak... allt utöver ekonomin kom tack vare att just ekonomin var låg och svag. Jag har förstått det, jag har kämpat nu för min del att ordna till det m.m Men det är som sagt försent nu... men jag hade inte kunnat ordna det snabbare än jag nu gjort. Önskat många gånger att hon skulle väntat lite och se att det finns ett ljus en bit framåt.... men men...

Visst vill jag ha en att dela min vardag med, men jag vet inte om jag har orken eller energin att börja lära känna en ny, om jag ens just nu vill göra detta.. 

Jag skulle absolut kunna börja träffa barnens mamma lite oftare och se vad det skulle bli, diskutera igenom vad som varit jobbigt och hitta en lösning. Många skulle tycka att jag var dum i huvudet, men det skulle jag skita i...

Jag skulle absolut kunna se en framtids med henne, inte bara för barnens skull, att de skulle få mamma och pappa i samma bostad. Utan att jag tror faktiskt att vi skulle kunna hitta tillbaka till varandra och få det bra. Men det handlar om att exet måste våga tro på det oxå. Att hon vågar se att det skulle fungera. 

Nä.. ta och göra annat nu kanske...

Har pojkarna hemma på besök över natten nu.

Vi ligger i sängen och softar med film och gotta och äldsta är lite sur och arg. Han "fräser" när han ber om hjälp och blir lätt arg. Jag frågar vad det är, om jag gjort något. Då säger han att han är arg på mig och sin mamma, han är arg för att vi inte bor i hop. Han berättar att han pratat med sin mamma om varför han är som han är och att han är så för att vi (jag och hans mamma) inte är tillsammas längre, då hade hon svarat att vi aldrig mer kommer bli tillsammans och att han blev ledsen inom sig då. Han är arg på mig för att jag inte stannade kvar. Jag försöker förklara att jag ville stanna kvar och att jag försökte få allt bra. Då frågar han varför jag inte försökte bättre. Ja.. jag vet inte vad jag skall svara på det. Han är arg på sin mamma för att hon inte ville att jag skulle försöka och att hon ville att jag skulle flytta.

Det gör SÅ ont i mig. Jag vill ju att han ska kunna få prata av sig om vad som är jobbigt. Men det gör ju samtidigt så ont i mitt hjärta att höra och se hans sorg. 

Jag tror barnen saknar att ha tillgång till sin mamma och pappa när de själva vill och känner att de behöver. Så jag vet inte vad jag ska göra eller tänka. Detta "äter" upp mig lite. Det gör mig så ont att se min son vara så ledsen, arg och besviken.

Jag försöker förklara att jag gjort det jag kan och att det inte ligger hos mig att vi lever som vi gör nu. Inte för att jag vill att han skall ösa agg och ilska mot sin mamma, men måste ju förklara att det är hans mamma som valt detta liv för sig, mig och dem.. Jag hade tänkt och gjort helt annat. Jag hade inte gjort som hon gjorde. Jag skulle känna ansvar för de 3 vi skapat och jobbat på det som varit jobbigt. Försökt hitta en lösning tillsammans med partnern. 

Nä.. nu ska jag försöka få lite sömn...

Fick låna en lapptop nu för att kolla mail och sen fick jag skriva lite. Det var snällt. Snart så är vi framme vid vårat mål. :) inte länge kvar nu. Nattens sömn blev inte den bästa.. ha ha ha... jag vill inte gå närmare in på nu varför.

Mycket som händer i livet nu och det är åt rätt håll det nu händer. Det går uppåt, men vat att jag måste oxå kämpa massor för att det ska fortsätta gå uppåt. Inget kommer gratis och lätt i livet. Inte det som är äkta och bra. Det var ett tag sedan jag skrev här, men har haft många bolla i luften.

I torsdags var det ett bra möte, otroligt bra möte som gav mig en hel del och jag vet att tar jag vara på det mötet och sllt som kom med det mötet så kommer jag att nå uppåt och det är ett av mina alla mål.

I går kring lunch tid tog jag en kaffe och satt och pratade om det mesta som händer just nu. Det kändes bra. Faktiskt väldigt bra. Det var avslappnat och mysigt och det var länge sedan jag kände så när jag satt och pratade med den personen. :) 

När jag lovar något så håller jag det. Spelar ingen roll om det kommer hinner i vägen, jag fixar. På ett eller annat sätt så fixar jag det. Det jag lovade under samtalet, det kommer jag hålla. Men jag känner små små hinner till just det. Men vi får se.

Sen när samtalet var avslutat och jag skulle lämna, så blev det en kram och det var en otroligt härlig känsla i kramen. Faktiskt! Men jag ville inte "analysera" den för mycket, utan jag tänkte lite på den och kände att den var bra. Det var inte som en "vanlig" kram, utan mottagaren "gav" lite i den. Jag blev glad och överaskad av den känslan. :) Nu så kan det vara jag som själv kände och tyckte så och att det inte alls var så som jag kände öfr mottagaren av kramen. Jag tror inte heller att det är något jag någon gång kommer att få svar på.

På måndag kommer min äldsta son till mig och ska sova till tisdag. Han bröt armen i veckan och jag tyckte inte att han skulle behöva sin första fritids dag vara på fritids och gå runt. Så han får hänga med sin pappa en sväng och softa och ordna lite saker på stan under måndagen :) tisdagen vet jag inte riktigt vad som händer. Men något skoj ska vi allt ta och hitta på.

Nä. Ska ta och ge tillbaka det jag nu fått låna. :)

Vill avsluta med att säga..

Kom i håg det jag sa i går, kom i håg kramen och känslan. Vet iofs inte om just du läser denna blogg, men du har gjort det förut.

Satt och drack min kopp kaffe och tog mig en cigg och började fundera lite på mötet i dag vid 10.00 Många tankar snurrade och jag vet inte riktigt vad som kommer hända. Men det är bara att ta det lugnt och lyssna.

Hade en helt fantastisk dag i går med bönan och det behövdes vill jag lova. Den dagen var viktig för mig och jag tror att hon oxå kände att den var bra och mysig för henne oxå.

Så.. nu ta mig en dusch och sen ta sig ner till stan.