Jag är bara en människa. En människa med känslor. Som vilken annan människa.
Jag känner och jag tycker jag är värd att få känna. Men jag kommer inte gå året ut som singel. Jag vill i alla fall ha inlett ett förhållande eller ha börja lära känna en kvinna.

Så det handlar inte om varken stress eller press. Det handlar om att jag berättar hur jag känner och tänker.
Jag har varit singel i 8månader.
Jag vet att det är 8månader du aldrig skulle leva som singel/ensam.
SÅ du om någon borde förstå. :)

Så det handlar inte om press när jag undrar och säger hur jag känner och tänker. För vill man något eller tror på något. Ja... Då kör man. Annars så släpper man taget helt... För alltid.

För i min värld fungerar det inte att bara hålla tag/kvar i någon och ändå inom sig veta om att man inget kommet vilja. Att man håller tag/kvar i någon tills man kanske träffar en annan och DÅ släpper taget.

Nu säger jag inte att det just nu är så. Men jag vet många som gör och gjort så.

DET om något sårar. DET är att leka med andras känslor.

Men hösten har bara börjat. ;) <3
Så... Känn ingen stress eller press.
Du vet var jag finns och vad jag känner.

Ja! Så är det faktiskt! Varje lite atom inom mig skriker... "Här finns jag. Se mig och våga känna för mig"
Jag känner så mycket och jag vet att jag kommer känna ännu mera den dagen jag är säker på att känslorna är besvarade.
Jag har så mycket att ge! <3

Jag vill dela mitt liv med dig och sitta med dig framåt ålderns höst och njuta av livet tillsammans.

Jag vågade känna och öppna upp mina känslor. Jag tänker ofta "hoppas jag gjorde rätt val att våga. Att jag inte kommer ångra det senare om inte det är/blir besvarat"

Jag vet att vänner sagt det ena och det andra.
Men det är mitt liv och mina val/beslut.

Jag vågade och vågar.
Vågar du?

Ja men godmorgon på dig själv.

Hoppas natten varit trevlig/bra/fin och att du är utvilad.

Jag själv har sovit hyfsat bra i natt, lite spring upp till kidsen.



Hmm.... Allt känns bara SÅ sjukt konstigt i bland. Jag förstår bara inte riktigt allt.

Jag blev inte så förvånad över det sms jag fick närmare 20 tiden i dag. Jag hade inte räknat med något annat. Satt faktiskt mer och väntade på att just ett sådant sms skulle komma.
Faktiskt så skiter jag i det just nu. Jag hade och har faktiskt inte räknat med något denna vecka alls. Allt handlar om att prioritera sitt liv och vad man vill få ut av det.
Jag kommer varken be eller tjata något. Jag har bjudit in och det har inte passat. Inte mina inbjudningar.
Så.... Skit samma.. Jag tänker inte deppa ner mig för det.
Jag fixar att vara ensam på kvällen och natten.
Så i morgon blir det att mysa hela dagen själv med dottern och sen mysa med alla underbara barn på eftermiddagen och kvällen.

Jag tänker inte vara någon som passar då och då eller bara ses när det passar den andre.
Det hade faktiskt varit jävligt trevligt att fått samma uppmärksamhet denna vecka som jag gav förra veckan... I alla fall i närheten.
Men det tror jag inte att det alls kommer bli. Inget jag "ställt in" mig på i alla fall.

Känns lite som... "Nu är jag ensam och sällskapssjuk.. Umgås?.." "Nu har jag ingen annan att umgås med.. Vill du ses?"

Så jag fortsätter att kolla PSG-MFF nu...

Det ÄR lite "jobbigt" att känna i bland. Speciellt om man känner mycket. Visa "saker" svider lite mer då, än det skulle göra om man inte kände något.
Det är tufft...
I dag har jag trots allt skit hjälp till att bära lite saker, lådor m.m Jag hade lovat och ja... Då gör jag det.
I går kväll var jag ledsen och besviken... Allt "bubblade" inom mig. Det gjorde ont och smärtade.
Men i dag är en ny dag.
Förra veckan var fantastisk. HELT underbar. Denna vecka har inte startat så jävla bra. Jag hoppas att resten av veckan blir bättre och kommer i allafall i närheten av förra veckan.

Jag har börjat få starka känslor. Det pirrar i kroppen och när jag inte är med dig så finns du i mina tankar.

Framtiden hoppas jag ger mig något bra. Jag hoppas på att få bli älskad och få älska. Få njuta livet tillsammans med någon.
Denna ensamhet och singel liv.... Ja, det räcker nu vill jag lova.

Jag har SÅ mycket att ge och visa.

Nä... Ta och softa lite och mysa med barnen nu.

Fan!... Är det bara det jag är värd? Lögner på lögner? Är det så man visar tacksamhet m.m?
Är lögnerna så värda att säga, så chansen är att förlora mig totalt.... För alltid.
Att förlora någon som bryr sig om dig. Att förlora någon som stod där, när du bäst och mest behövde någon.
Är det värt att ljuga och göra det gång på gång och samtidigt lova att du aldrig mer ska ljuga för mig.
Att förlora någon som kollar upp jobb, kämpar och jobbar på att du ska kunna få ett annat jobb (nu att FÅ ett jobb).
Jag gör de där sakerna som jag vet att du uppskattar, men inte frågar om och du blir glad och tar i mot.

HUR mycket skit tror du seriöst att jag accepterar??...

Jag vill fan veta VARFÖR du ljuger SÅ mycket för mig. VARFÖR du vill såra mig gång på gång.

VARFÖR?

fy fan!!!! Så jävla besviken!!
Hur fan kan du med att göra så här mot mig?
Är detta tacken för allt jag gjort för just dig?!?... Är det så här du behandlar mig?!?... Fy fan vilket svin du är!

.... Och jag kände att jag ville skriva lite.
Livet går bra på en del fronter... :)
Denna kväll som varit har gått jävligt bra. :)
Sen hoppas jag ju att resten oxå går bra :)
Nu ska jag sova vidare