Fan vad det är jobbigt med grova missförstånd. Riktigt riktigt jobbigt! Speciellt när man har ett bra och snällt syfte och det vänds på till något illa m.m

Blir lite matt av sånt. Men jag hoppas att en dag så ser personen vad jag menade med andra ögon än de som "tittas" med  nu.

Annars är det en bra dag. Solen lyser så skönt och fint. Länge sen nu.

Så skönt att det inte regnar i dag... Det känns sjukt bra faktiskt. :)

Jag satt och läste lite i går om olika brottsbalkar m.m ganska intressant. 

Men det är något helt annat att skriva om en annan dag detta liv. :)

Blev skön sov morgon med pojkarna i lyan :) Nu så sitter de och pärlar för fullt och jag intog soffan så länge. Dock är jag lite trött då det blev lite sent i går. Men men... så är det i bland.

Jag vet att bloggen kanske är lite tristare nu än den var för någon vecka sedan.. Men har bestämt mig för att inte skriva så mycket i denna blogg. Mer än softa och allmänna saker. Men det kanske kommer med tiden. Vi får se. ;)

Jag har ju besökare på bloggen som jag inte förstår varför den/de är i min blogg. Men men... Den/de får väl droppa in här på bloggen om de vill, men det kommer inte finnas något "spännande" just nu att läsa på ett bra tag.

Tänker inte "bjuda" på det.. O nej..

I dag har varit en bra dag. Umgåtts med pojkarna och de är hos mig. Vi har busat och grejat massor.. Riktigt härligt

Sitter nu och kollar på fotboll... Ja det finns inte så mycket mer att titta på just nu.

Så jag ska väl fortsätta kolla lite på fotboll och sen blir det att sova.

Så tragiskt.

Här sitter man och tycker synd om sig själv pga olika omständigheter och sen kollar man nyheterna och hör/läser att det hänt otroligt hemska saker i går kväll i Paris. 

Man känner att ens egna problem m.m är ganska små jämfört med det som hänt i går kväll.

Har suttit i kväll här hemma och självklart så kommer tankar upp när man är själv. Man har ju bara sig själv och sina tankar. 

Det har varit en jävligt tuff tid. Speciellt de senaste veckorna och jag är lite förvånad att jag orkat stå upp och inte legat i fosterställning på golvet och bara gett upp. I det tuffaste stunder så har det känts som om någon vakar över mig och i balnd funderar jag på om det är min bror som finns där vid min sida (nej jag har inte blivit helt galen).

Det är tufft i bland att bara släppa och bara gå. Det kanske vore det bästa för båda? Jag vet inte. Men det finns så många stunder som jag känner är SÅ värdefulla och som är så härliga. Jag har många minnen att bläddra igenom och känna efter i. Men just nu så är väl det bästa att bara vända mig om och gå och bara släppa och lämna allt. Mina känslor finns dock inte där nu. De är borta.. De försvann in i djupet på mig och de låstes in djupt djupt inom mig. Och där lär de väl få stanna. Jag tror det.

Men hur framtiden blir med allt det vet jag faktiskt inte (nu pratar jag inte om känslorna).. Jag vet inte så mycket nu.

Men jag skulle nog känna att det skulle vara riktigt tragiskt at bara kasta bort alla år... 

Nä.. Det jag kan göra är att "städa upp" efter mig och ställa det rätta tillbaka som jag råkat rasera... Sen får vi se. Menjag behöver göra det för mig och min skull. Jag har ett stort hjärta och jag hatar att ha otals med folk och jag hatar att vara orsaken till olika saker som är mindre roliga.

Hmm.... nu kanske ta och kolla lite tv??

Allt oftare så börjar jag hata denna stad. Ingen anknytning till familj (menar inte mina barn nu) och knappt någon alls.

Det är för jävla tufft. Speciellt dessa tråkiga och ensamma stunder som blir nu. 

I bland undrar jag vad fan jag gör kvar i stan. Det är tungt nu... Riktigt tungt.... :(

Jag hade hoppats SÅ mycket på att fått lite hjälp i dag/kväll.. men inte... DET känns....För jag vet att jag skulle ställt upp oavsett vad. Jag hade funnits där och hjälp med allt som behövdes.

Så.. ha en så jävla bra fredag alla...

...jag kunde fått lite hjälp i dag. Att jag kunde fått några bra tips eller typ.. "jag kan hjälpa dig".. men inte.. 

Jag trodde och hoppades väl för högt eller för mycket... 

Så jag får väl häcka vidare här hemma då...

Det var så härligt att ha lill-bönan hemma.. Mysa och gosa massor.. hi hi hi... Sen fick jag träffa pojkarna osså och krama och pussa dem. Guuuu vad jag saknar dem alla. Saknar liv och rörelsen hemma här när alla är hos mig. Saknar det SÅ mycket.

Men det kommer... Jag vet att det kommer och jag kommer njuta av varje sekund då de alla är hos mig igen.

Jag ska bara ta och lösa lite olika saker bara.