Jag vaknade många gånger i natt av att äldsta sonen var ledsen och i bland bara vaknade han av drömmar. Efter det jag fick höra av min son i går kväll, gjorde att jag låg länge och tänkte och funderade. 

Jag kände mig som en sämre pappa som inte kunde hålla i hop familjen, att jag kanske inte kämpade tillräckligt för att det skulle fungera. Jag vet att barnen vill kunna träffa mamma och pappa när de vill och känner för det. Jag känner lika, jag vill oxå kunna njuta av deras närvaro varje dag. Men vad ska jag göra? Mamman har redan förklarat för den äldsta att mamma och pappa aldrig mer kommer bli tillsammans igen. 

Så.. visst är det tufft att se och höra sina egna barns sorg och smärta. Det känns inom mig att höra den äldsta ta allt tufft och hårt, att han vill ha sin pappa varje dag. 

Jag vet vad som var tufft i förhållandet vi hade. Jag vet vad som gjorde att hennes känslor började svalna. Det var mycket ekonomin. MEST ekonomin. Resten var en "strunt" sak... allt utöver ekonomin kom tack vare att just ekonomin var låg och svag. Jag har förstått det, jag har kämpat nu för min del att ordna till det m.m Men det är som sagt försent nu... men jag hade inte kunnat ordna det snabbare än jag nu gjort. Önskat många gånger att hon skulle väntat lite och se att det finns ett ljus en bit framåt.... men men...

Visst vill jag ha en att dela min vardag med, men jag vet inte om jag har orken eller energin att börja lära känna en ny, om jag ens just nu vill göra detta.. 

Jag skulle absolut kunna börja träffa barnens mamma lite oftare och se vad det skulle bli, diskutera igenom vad som varit jobbigt och hitta en lösning. Många skulle tycka att jag var dum i huvudet, men det skulle jag skita i...

Jag skulle absolut kunna se en framtids med henne, inte bara för barnens skull, att de skulle få mamma och pappa i samma bostad. Utan att jag tror faktiskt att vi skulle kunna hitta tillbaka till varandra och få det bra. Men det handlar om att exet måste våga tro på det oxå. Att hon vågar se att det skulle fungera. 

Nä.. ta och göra annat nu kanske...