I kväll är det sista natten för pojkarna hos mig innan de skall till sin mamma och vara där i 2v. .så pojkarna vill esova inne hos mig i natt. Helt okej för mig.. Så nu ligger vi i sängen och pojkarna har sina ipads och kollar lite på youtube och jag sitter med datorn och softar.

Det kommer blil tomt utan dem nu i 2v, men sen så kommer dem till mig igen. Nästa vecka så har deras mamma semester och de kommer få ha mys och bus varje dag med sin mamma. Jag tror nog att det kommer bli lite olika äventyr för dem under den veckan. 

Något som är riktigt härligt med pojkarna är att sitta och softa på balkongen och små snacka lite om det ena och det andra... Det ploppar ur lite roliga saker och tankar från dem.. Barn är underbara.. :)

På måndag blir det middag hos mig :) Jag frågade i dag och fick svaret att det skulle vara riiiiiiktigt nice..

Nää.. Evelina... du kan släppa den tanken... det är inte en middag med en tjej/kvinna.. ;) Jag frågade en vän om den ville komma på middag på måndag.. ;)

Sitter och funderar vad jag skall hitta på under nästa vecka.. något som skulle vara SJUKT kul och häftigt skulle vara att gå på en blind date.... Sånt hände förr har jag hört.. Jag hade tyckt att det skulle vara så roligt att gå på en sådan.. fatta.. man vet inget om den man skall träffa på en öl/middag... ha ha ha.. tänk läget att man märker att man totalt INTE kommer att passa i hop och sen ska försöka komma ur allt.. ha ha ha.. vilken utmaning.. :)

Men.. ha ha ha.. det skulle kunna bli total kaos på en sådan.. ha ha ha...

Nä.. nu ska jag ta och kolla runt lite på nätet och sen sova..

Yes... Ni kan kalla mig trög.. för det gör jag själv oxå nu. :)

FÖR...(jag går självklart in i mig själv och tänker hur JAG skulle reagera m.m och jag VET att det till 99% är så med de flesta)

OM man nu inte tycker om någon, bryr sig om någon OCH har känslor kvar för någon, varför blir man då lätt osams, irriterad m.m på någon annan (som man är i hop med eller har varit i hop med.. speciellt någon man varit med)

För om personen i sig inte skulle tycka om och ha känslor för denne, ja, varför bryr man sig att bli förbannad m.m

För om inget ALLS finns där, ja då skiter man ju totalt(!) i den personen. Man tänker inte ens på att man har en konflikt m.m för det stör inte en...

SÅ... JA(!) jag har varit jävligt trög. Självklart har mitt ex känslor kvar för mig och tyclker om mig, annars skulle hon inte reagera som hon gör m.m

ja ja... det var bara det jag ville skriva.. 

ha det gott... 

Sitter nu på ballkongen och tar åt mig SOL... något min kropp behöver, grabbarna är nybadade och sitter och softar i soffan. :)

Sitter nu och njuter av min sista cigg och förbereder mig för en kväll/morgon/dag/kväll utan cigg.. SEN kan jag gå och köpa cigg.. ekonomin har variot riiiiiiiiiktigt knas denna månad. Men på måndag.. ja då kan jag röka igen... ha ha ha... nä.. inte en chans att jag slutar nu.. Det behöver bli mer lugnt i mitt liv innan jag börjar fundera på detta. Hade hoppats på att det fanns nikotin tuggummi kvar.. men icke,.. det var tomt.. annars skulle jag fixa det sjukt bra ;)

Snart ska jag ta och fixa middagen här hemma. sen blir det soffhäng med grabbarna och spela lite GTA :) 

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med en "grej".. jag är lixom liiiiiiiite kluven. Just nu skulle jag behöva en vän att prata med och rådfråga lite.. Men.. ja.. allt har blivit som det blivit... En gång i tiden hade jag en bästa vän att prata med och "bolla" tankar med.. men... den tiden är förbi... tråkigt nog så är det så...

Jag tycker att man skall värna om de vänner man har.. och speciellt bra/bästa vänner... att man inte tar allt förgivet.. För man kan inte förvänta sig att vänner (hur bra de än må vara) orkar ta skit och vara den som alltid finns där för den andre.. man behöver kunna ge oxå. Men... va fan... jag får helt enkelt acceptera att det är så nu.. Eller?.. Jag vet inte om jag kommer finnas där den dagen vännen skulle behöva mig. För jag känner lite så att om man just nu fokuserar på annat och bara lägger all sin tid och energi just på DEN "saken".. ja.. då visar man samtidigt att ens vän faktiskt inte har så högt värde längre...

Satt nyss och kollade igenom vilka som är inne på min blogg och jag blir grymt förvånad över vissa. Jag har många länkar via google och då måste man ha sökt på mitt namn för att hitta min blogg. Att en vän som bor nu i Norge sökt på mig.. fine.. det var så han hittade mig på fejjan och då hittade han min blogg oxå. Men alla andra.. varför? Varför är ni så sjukt nyfikna på vad jag skriver? jag vet vilka större delen av "folket" är. Vad jag inte förstår är om man inte bryr sig om någon annan m.m varför ska man då sitta och söka på mina bloggar m.m.?

För om man ändå är här varje dag typ och läser.. ja då kan man kommentera oxå kan jag tycka..(?)

Men jag får väl se det som att jag är en jävligt intressant person och "folk" har svårt att inte se/veta vad jag gör..

Jag vet (fast hon nekar) att exets nya kille läser mina blogg-inlägg och ja.. det får han gärna göra om han nu tycker att det är SÅ intressant. Jag trodde att han skulle lägga sin energi m.m på sin nya SÅ fantastiska tjej han "hittat".. Ja.. han behövde inte kämpa så hårt för att få henne. Vilket är lite som en "smäll" i facet på mig... Ja.. ni skulle se han :)

Visst man säger att det finns en fin människa inombords m.m bla bla bla....... 

satt och funderade på en annan sak oxå... Exet sa att jag nästan var en alkis då jag gillade att ta någon öl då coh då... Men... han hon funderat på sin nya? ha ha ha ha... Om jag drack mycket öl... vad gör inte han då? Ja.. är man en raggare så är man... ;)

Nä.. nog om det nu...

Jag börjar få bort min feber nu och det är jävligt skönt... Hatar verkligen att ha feber och vara sjuk..

men får tänka attt jag varit det för detta år nu då.. ha ha ha ha ha....

En fråga som jag önskar att få svar på... 

Om man nu själv är Så lycklig och att det är ren och äkta lycka.... Då borde man väl kunna unna någon annan lycka? Eller är man SÅ jävla rädd för att den andre kanske blir mer lycklig än en själv?

Jag bara undrar....

Sitter nu och tar min morgon kaffe och cigg. Tittar ut och ser det så otroligt tråkiga väder. regn, regn, regn och åter regn. Känner dig Så sjukt tung i skallen och det värker i kroppen. Just nu så skulle det inte vara helt fel att få kärlek av någon. Känna att någon bryr sig om mig och faktiskt tycker lite synd om mig nu. Men nu har inte jag den "turen". Jag har ingen här hemma som snart ska vakna eller redan har vaknat. Jag har inte den där längtan och väntan på att någon skall ringa eller sms:a mig.

Jag har väl kanske mig själv att skylla? Det fanns en tjej/kvinna förut, men jag kände inte att "just det där fanns" och tyckte då att det inte var värt energin och tiden. Sen så hade det inte varit snällt att bara "ha" henne för att fylla behovet just då. För finns inte "just det där" hos den andre partnern/dejten så är det ju ingen idé att fortsätta att ses, speciellt om man känner att det inte kommer att komma heller i framtiden. Allt var perfekt med henne på många olika plan. Snygg, smal, långt hår, sjukt sexig kropp, kysser sjukt bra.. ja... det var många saker som var bra... Men det fattades en hel del oxå. Visst hade jag kunnat satsa och chansa, för det tar mer än några månader för att kunna lära känna någon helt m.m Men den "rätta" för mig kommer nog när det väl är rätt tid m.m Jag känner just nu att jag inte behöver ha så bråttom att fylla tomrummet efter barnens mamma (nog för att det inte kommer gå att fylla hennes tomrum, men det kanske går att byta tomrum)

för om jag ska kunna ta in någon annan i mitt liv, ja då behöver jag hitta mig själv och vara helt redo att ta in någon annan i mitt liv. Jag börjar mer och mer bli detta, och jag känner ofta att det skulle vara mysigt att ha någon i mitt liv nu. Jag har varit i denna blogg och andra bloggar bitter över att exet träffade en ny så snabbt, att hon redan samma vecka jag flyttade träffade en och redan från start hade barnen med i förhållandet, innan hon lärt känna om det var den rätta m.m DET var nog det som tog mest, att hon inte kunde lämna barnen utanför i början. Hon var nog mest rädd för att vara ensam och allt som ingår i just att vara ensam med 3 barn. Så jag var inte alls glad och det kändes som om hon bara glömt våra 8år och allt som funnits i de 8år.

Men jag har tänkt en hel del på det den sista tiden och kommit fram till att det var nog bra att hon gjorde detta (då jag varit ensam och vet vad som är jobbigt och tufft med ensamheten med 3 små barn) för då har hon haft energi och varit glad och det har gynnat barnen. För jag tror att hon skulle haft det något så sjukt jobbigt och tufft om hon var ensam helt utan att ha någon som gav kärlek m.m Sen så tror jag inte att det är en evig kärlek. jag kan ha fel, men jag tror inte att det kommer hålla förevigt. Jag är oxå jävligt förvånad över vissa saker/sidor som han har som är nu helt okej att leva med.. men det är inte min huvudvärk.

Jag var en tid orolig (när jag mådde som sämst) att barnen skulle börja tycka om han mer än mig, jag var svag och fick den känslan. Men nu när barnen varit i från mig i 2v och dottern ännu längre, så möttes jag av kärlek och längtan från dem. Jag vet att barnen älskar mig och att de tycker att jag är bättre i allt, jag är ju deras pappa och det bandet går inte att ta bort eller köpa bort.

Så.. ja nu har jag skrivit lite i dag.. nu fär det räcka....