Godmorgon! Ja, det är en riktigt god morgon i dag. Jag gick och la mig tidigt och vaknade med att solen lyser. *lycka*

Första natten på länge som jag sovit hela natten och att jag känner mig utsövd.   

Jag sitter nu och dricker min morgon kaffe och tänker.. "hur läng tid kommer det ta från att jag druckit upp min kaffe tills att dottern säger - Gå ut!" ha ha ha..

I går var en tuff dag. Den var tuff på många olika sätt och i många olika plan.

Det var mycket tjat från barnen och det var hela dagen och hela kvällen. Sen så har mitt inre, mitt hjärta börjat öppna sig igen och jag har blivit "tvungen" att "känna" igen. Svårt att förklara så det inte blir fel eller uppfattas fel.

Jag och barnens mamma har inte varit så sams den sista tiden. Under denna tid när vi varit osams så har det självklart kommit upp minnen, bra minnen som gjort att jag "veknat" för stunden. Men jag vet samtidigt att det bara är minnen och kommer förbli endast minnen och att det inte kommer byggas upp några nya minnen. Jag vet hur mycket skada förhållandet gav på sista tiden vi var ett par och det gör att jag vet att det är över för denna livstid. Självklart känns det inom mig när jag hör den äldsta önska och hoppas på att få bo med sin mamma och pappa under samma tak och att han vill att mamma ska bli kär i mig igen. Det blir mer och mer sånt från han och jag kan förstå han. Men jag vet att det inte ligger eller har legat på mig. OM det skulle legat på mig, då hade jag funderat igenom vad som varit viktigast i livet. Jag hade försökt hitta en lösning som gjort att jag orkat kämpa mer och jag hade gjort ett försök att få hans önskan uppfylld. För mig är barnen otroligt viktiga och deras mående. Men... det är jag.. det är jag som tänker så.

Men som sagt.... Nu är det inte jag som lämnat mamman och inte jag som hittat en ny. Men funderar ofta på vad som är så mycket bättre med den nya som gör att jag "kastats" bort totalt, att inte tanken att ens vilja försöka få det bra efter att vi flyttat i sär och fått "andrum". Jag vet vad de största problemen var och jag har löst dem och ordnat upp dem. Det finns säkert en del hos den nya som är bättre än hos mig, men överlag så vet jag inte riktigt. Barnen pratar en hel del och berättar saker. De gånger så blir jag mer..."jahapp".. så det är okej nu men var riktigt "aja baja" innan... Men men...

Så det är lite kaos i skallen i bland hos mig. jag vill så mcyket, men kan inget göra.