Sitter nu och väntar på barnen.. Ja, jag vet det är en hel del timmar kvar tills dem kommer. Längtar något så sjukt mycket efter dom. Jag har funderat en hel del från i går. Innan jag somnade så gick tankarna runt och jag undrade många gånger..."Hur gick tanken?"

Så fort jag försöker förklara hur jag menade och tänkte, ja då blir det att lyssna på en skiva som upprepar sig. Varför inte bara lyssna(!) på hur jag menar och säger? Jag har haft otroligt mycket hjärta i mycket, men jag har ju oxå en gräns när jag känner att det bara är jag som ger och inget får. Jag trodde att vi skulle ställa upp för varandra och tänka i första hand på barnen och lägga allt annat åt sidan. Men allt som ofta så känns det som att detta är ett race, en tävling. Helt sjukt tycker jag. Varför ska det vara så? Var tog hjärtat och allt vägen? Absolut kan människor förändras, men va fan.... OM man förändras SÅ mycket och glömmer så otroligt mycket, ja då tycker jag man skall ta en funderare på vad/vem somgör att man förändrats.. För blir det så att man förändras till det sämre och ännu mer än så. Då tycker jag seriöst att det ringer en varningsklocka och att då INTE tänka till och titta på sig själv. Då tycker jag att man är ute på tunn is och tillslut så brister den och vad gör man då?

Om man levt 8år(!!) med någon, man har 3 fantastiska barn och under dessa 8år så har man fått känna trygghet att ens partner skyddat och försvarat en i vått som torrt, t.o.m när man själv haft något SÅ sjukt fel, så har partnern funnits där och skyddat och "städat" upp efter en. Om man själv svikit och satt djupa spår i ens partner när det kommer till att kunna lita på någon i framtiden. Om man en tid skadat ens partner efter att man lämnat denne OCH partnern endå står där vid ens sida och kämpar för en och vill att man ska må bra och få det bra.

Hur.. ja.. jag undrar HUR man då kan allt som ofta strunta i den och faktiskt PISSA på ens f.d partner. Absolut man träffar en ny och känner lycka och allt kring det. Men betyder det att den man nyss träffat är en så mycket bättre människa så man tycker att det är värt att ha detta beteende. Skulle den nya partnen finnas där på samma sätt som ens förra? Skulle ens nya partner förlåta så måmnga gånger och finnas där för en fast man varit ett totalt svin när man lämnade sin partner.

Om man ganska nyss träffat en partner så förvånar det mig att man kan värdera den något så sjukt högt och bara skita i det man hade. När man levt i hop i 8år.. ja, då blir det ens bästa vän, ens livskamrat. Hur kan man tycka och visa att den nya man träffat har ett SÅ mycket högre värde än allt det?

Jag får så ofta höra att jag vänder hit och dit.. Jag får ofta höra att det är JAG som gör att läget är som det är.. Jag förstår inte.. Det är inte jag som rusade in i något nyss så snabbt och sen frös ut mina barns mamma.

Vad gör man den dagen det nya förhållande ev. bryts upp? Tror man då att ens förut bästa vän skall stå där och finnas för en? Tror man att allt då är glömt och allt blir bra då?

Jag har levt ensam sedan jag flyttade till eget. Jag har inte varit ute och jagat någon att fylla min vardag med. Jag kände att jag ville hitta mig själv och lägga all energi och tid på barnen. Jag kände och känner att just nu är inte det något som är det viktigaste. Jag har hunnit tänka och känna... tro mig... många gånger.. Så jag kan förstå på ett sätt att du aldrig hunnit stanna upp och tänka och känna.. Jag kan förstå att du lever på moln m.m Men det kommer snart en vardag och då kanske tankarna kommer m.m Ska du då efter vägen chansat och riskerat att se till att den som brytt sig mest om dig (iallafall de 8 senaste åren) bara försvinner och aldrig kommer finnas där igen?

Om du tycker det är värt och om du vill att så skall det bli och vara... Så kör på utan att tänka eller känna något. Fortsätt att lev som du gör. Fortsätt att strunta i mina varningssignaler m.m För det är INTE jag som står där sen.. INTE jag som kommer känna "gummibandet" smälla till mig något så sjukt hårt så jag faller i backen brutalt hårt och får det svårt att ställa mig på benen... Det är INTE jag som försakat bra vän/vänner efter vägen.

Allt handlar om att värdera och se vad somär viktigt i ens liv.

Nä.. nu har jag skrivit lite väl mycket att läsa kanske... Men jag önskar att du en dag, kan välja själv, känna själv, att duinte blir påverkad av din nya.. För jag tror nog du blir det, men du ser och känner inte det. För du är långt i från du just nu... Men visst.. du kanske vill vara den du nu blivit... och ja... då får duvara det utan mig helt och hållet i ditt liv.. För jag tänker inte ha en människa i mitt liv som har så mycket onska och egoism i mitt liv. Det tar mer än ger.