Jo. Varför jag höll på att dö av skratt när jag såg att du åkt till Mika och sökt tröst och kramas och sen pep han i väg som en iller var för att..... Du söker upp den person som är så sjukt glad över att vi har en dålig relation, att vi inte alls på långa vägar har en bra relation ens när det kommer till barnen. Du söker upp den som är största orsaken till allt och söker tröst. Han skiter ju totalt i att vi har en dålig relation och att det går ut över barnen. Han är ju så jävla glad att han har dig nu 24/7 och att han inte behöver "oroa" sig för att du umgås med mig och att vi umgås med barnen tillsammans. Han kan nu sova gott om nätterna då det blivit EXAKT som han ville.

Du åker till han och söker tröst i stället för att försöka hitta en lite lösning så att vi kan ha en bra relation när det kommer till våra gemensamma barn. Du tyckte det var mera viktigt att få tröst hos han än att ens tänka tanken att försöka lösa många delar som skulle göra att vi skulle komma överens bra när det kommer till barnen. Att du sätter han i första led och inte barnen är ganska sorgligt.

Det var just DET som gjorde att jag höll på att dö av skratt OCH att Mika sprang i väg som en liten lite rädd tös.. Han var tvungen att snabbt som faan rusa mot sin port.. Va fan.. Jag satt i bilen och hade vevat ner passagerar rutan för att lämna din påse som du ville ha.

Vilken man!! ha ha ha ha....

Va hemma hos en av hennes vänner i kväll och bollade lite tankar om allt detta som hänt och jag märkte direkt att hon vill framstå som det vita lilla oskyldiga lamm. Att hon inte gjort något fel alls utan att allt har varit mitt fel och enbart mitt fel. Mendans vi pratade så upptäckte hon att Evelinas version inte riktig håller. Att hennes utmålning av mig inte riktigt stämde: Jag visade och förklarade hur allt var i jan och feb och det är samma mönster. Evelilna vet att hon bär största och nästan hela skulden till detta, men vågar inte stå för det och då försöker hon svartmåla mig. 

Hon har t.o.m gjort detta under den tid vi hade det bra (trodde jag) och kastat skit om mig och nästan skämts av att hon tagit upp kontakten igen med mig. Men men... Det får stå för henne.

Det kändes skönt att få ge sin egna version oxå om allt detta. 

Du har startat en stor jävla boll som rullar på i en jävla fart.. Jag hoppas att du inom kort inser att den där bollen bara växer och växer ju mer den rullar och ju mer skit du kastar runt dig. Så jag hoppas att du stoppar bollen i tid innan den blir för stor och bara krossar allt i sin framfart.. Det kommer inte finnas något att laga eller göra något åt om den blir för stor och får rulla på i det tempo den nu är i..

Att man kan med att välja att ha en riktigt dålig relation med sina egna barns pappa det förstår jag inte, jag kan absolut INTE förstå det när samma människa stöttat och hjälpt dig. När samma människa funnits vid din sida och hjälpt dig när du som mest behövde det. Du väljer att istället ha en bra relation med en person som valde alkoholen före dig. En person som visade hur lite värd du var och är för han.

Han kan du med att kalla din vän.. Fan det är sorgligt att du inte ser bättre...

Men det kommer garanterat en dag då du kommer se och inse vilket misstag du gjort och ja, då är det nog tyvärr försent Evelina.

Hoppas du sitter hemma nu och är nöjd över din skapelse du gjort, att du är nöjd med resultatet av allt.

..för att totalt glömma bort Evelina och allt jag känner och kände för henne så får jag ta och testa och göra det jag tror kommer göra mig mest gott. 

Det är att släppa henne och allt kring henne och gå vidare. Sluta tänka att hon kunde finnas där för mig som en bra vän m.m Hon har visat mig att jag inte betyder ett jävla skit för henne. Så kan hon med att ligga med andra när hon säger att hon har känslor för mig... Ja.. då kan jag göra det oxå... Så jag ska på en såkallad "sex dejt" snart... Se till att få den närhet m.m jag förtjänar och behöver.

Så.. Jag får ta och göra som hon och åka/gå till mitt "ex" och ligga med henne... Nu var det inte så att jag sökte upp mitt "ex" utan det var hon som sökte upp mig och sa att hon saknar min kropp och sexet med mig och frågade om jag ville komma över i kväll och mysa och sen sova kvar hos henne.

Det finns de som uppskattar det jag har och kan ge.. Det finns de som vill ha min närhet och min vänskap.. Och vill man inte ha det.. nä.. skit i det då.. Inte jag som lider...

Hon hade hört hur Evelina behandlat mig och hur hon valt att göra i sitt liv.. .Vilket förvånade mitt "ex" att Evelina kunde göra efter allt jag gjort för henne. Hon kunde inte förstå att Evelina inte ser vad Mika sysslar med och vad hans mål och vilja är. men men... så.. Nu ska jag ta mig en dusch och gå till mitt "ex" och softa.. Släppa och glömma Evelina en stund.. Det kommer göra mig gott..

Ja det är fan inte lätt... ha ha ha ha... Du söker tröst hos den person som gjort att du har en dålig/ingen relation med dina barns pappa... ha ha ha... Va fan skulle ni sluta kramas för? Varför bröt ni upp så snabbt och han for i väg som en iller.. ha ha ha... skulle bara lämna påsen som var så viktig... kunde slängt ut den genom fönstret så slapp ni släppa varandra... 

Ha ha ha... Ja du Evelina... vem var det som skrev.. "jag tänker inte ha kontakt eller träffa någon av er två. Ni båda har grävt eran grav" ha ha ha ha... men du är SÅ jävla rädd för att bli lämnad ensam... så det spelar ingen roll vem du söker tröst hos m.m bara det är någon och nu är det bara Mika du har kvar i ditt liv. För allt hos mig har du totalt bränt...

Så visst är det bra att han står kvar... den falska pojken... ha ha ha...

Ja ja... det är ditt liv... inte mitt... du kommer med tiden att se att ditt val var nog inte så jävla bra... att du kommer ångra allt och kommer sakna mig och min vänskap... 

Din huvudvärk och inte min. Jag behöver inte åka till andra och gråta ut m.m jag vet att jag inget fel gjort... att du åker och behöver tröst visar för mig att du vet att du gjort fel...

Satt nu en liten stund och funderade och samtidigt som jag gjorde kaffe som kom jag att tänka på en sak som är så sjukt sorglig.

Vi kanske inte skulle blivit ett par igen.. För hon kände inte riktigt de där kärlekskänslorna m.m utan hade väldigt starka vänskapskänslor. 

Vi hade kunnat bli så in i helvetes bra vänner. Om hon bara hade kunnat strunta i att ljuga så mycket för mig och svika mig gång på gång. Hon hade haft en stabil vän som ALDRIG skulle svikit henne, en vän som skulle stå där i vått som torrt. En vän som skulle stå där när resten sviker henne.

En vän som hon skulle kunna luta sig tillbaka på och känna en stark trygghet i.

Vi hade blivit SÅ jävla bra vänner! Och jag tror nog du själv vet om det.

Du vet att hos mig hade du haft den starkaste vänskap du skulle kunna få hos någon.

Men du valde att sumpa den med massor med lögner och svek. Du valde att sumpa den för vad? För Mika?

Fan.. Hösten är inte den roligaste månaden precis. Kallt och grådassigt.. Men men.. inget jag kan göra åt just den saken. Var i väg nu en sväng och lämnade det ett av breven jag skrev mellan maj och juli... Sen vilket av dem det var vet jag inte, för jag minns inte seriöst hur de olika breven såg ut. Men nu har du i allafall fått det brev jag lovade dig att du skulle få efter en tid. Får väl skit för det osså snart... Det skulle inte förvåna mig ett skit. Eller så kastar du det direkt utan att ens läsa det och det är självklart upp till dig. Inget som gör mig något. Jag ville bara visa att jag håller det jag lovar.

Ska sätta mig i dag och försöka staka ut lite olika livsmål.... igen!.. Jag får helt enkelt börja om från början och ta tag i mig själv och jobba upp mig på fötter igen. Känns ju lite så där att behöva göra det igen efter att samma människa gjort mig illa med svek m.m Men va fan... Jag får väl skylla mig själv som litar på människor och tror gott om dem. Att jag inte tror att de vill mig något illa m.m Men ack vad fel jag hade denna gång.

Nu kanske många av er tänker... "fan, att han inte lärde sig förra gången, att han inte var på sin vakt.. Han får faktiskt skylla sig själv som trodde på henne m.m." Kanske de... Men jag är en man med stort hjärta och tror på att människor kan förändras och att de inte vill något ont m.m

Det som gör ondast är att det är mamman till mina barn som gjort detta. Att hon kan med att göra mig så illa, sina barns pappa. DET gör så in i helvetes ont faktiskt.

Jag hittade ett av de brev jag sa att jag skulle skriva. Att jag skulle skriva hur jag tror livet ser ut i framtiden inom kort från den dag jag skrev. Jag sa till dig att du skulle få det av mig. Vilket jag kommer hålla, sen om du väljer att öppna det eller kasta det på engång... ja det vet jag inte. Jag har själv inte läst brevet och minns inte så mycket av innehållet.. Vet inte om det var de första eller sista jag skrev.

Men jag ska ge dig det. Får släppa ner det i din brevlåda och sen gå min väg, så slipper du se och träffa mig.

Godmorgon sjusovare. ;)

Veckan har varit dramatisk, tro mig. Förra veckan lika så. Fast den var dramatisk på ett helt annat sätt. Det tragiska är att både förra och denna vecka läggs på mig. Att det är mitt fel m.m Det är något jag int eriktigt kan förstå hur man inte kan se sin del i det hela, att man lägger över allt på någon annan och att man själv då inte felat ett skit. Verklighetsuppfattningen verkar int ejust nu finnas där. Den verkar var långt borta och det känner jag är riktigt riktigt illa och tråkigt. 

Om man nu skapar en bra relation med någon, den blir riktigt jävla bra. Hur kan man då chansa och riskera att den blir förstörd? Att den blir så in i helvetes skadad. Så skadad att den kanske aldrig mera kan repareras. Jag förstår verkligen inte detta. Att sitta/stå/ligga och lägga över allt ansvar på någon annan och att det är bara dennes fel och att man själv inte gjort något fel alls är inte riktigt rätt. Det skapar bara mera skit.

Om man endå skulle ta och våga stå för att man ljugit och varför man ljugit. Om man endå skulle stå för att man svikit och gjort en annan SÅ illa. Men nej, man lägger över allt på den i stället och tycker att man själv agerat och gjort allt så rätt. Du kunde inte välja, du vägrade välja. Så jag hjälpte dig att välja i tisdags. Så slapp du ta något eget beslut. Jag gjorde det lätt för dig. Jag tänkte på dig och att du inte skulle behöva göra något åt allt och att du skulle slippa "slitas" mellan valet och beslutet. För jag tröttnade riktigt mycket på att bli behandlad som skit av dig. Jag tröttnade på alla din alögner och svek. Så lägg inte över dina lögner och svek på mig. Det var du och endast du som valde att svika mig och det var endast du som gjorde valet att ljuiga och göra mig så sjukt illa inombords. Du valde att krossa mitt hjärta... igen... Du sårade mig igen, fast jag frågat dig om jag skulle gå min väg långt innan vi hamnade där vi nu är idag. Men du svarade att du inte ville detta. Jag skulle kanske redan då ha gjortvalet att gå. Men jag trodde på dig och litade på dig. Jag ville tro på att du förändrats och att du blivit en bättre människa. Men jag hade så sjukt fel. Så i tisdags så gjorde jag valet åt dig så slapp du. Du slapp göra något över huvudtaget. Valet var tufft och jag kommer garanterat att få sota för det länge. Men så får det vara. Jag visste i tisdags att när jag väl hjälper dig med att göra valet så kommer du ta det valet. Det är inget jag är stolt över.. O nej... Det tog i mot väldigt mycket och det är jobbigt nu att tänka på det. Men vad fan skulle jag göra? 

Du skadade och gjorde mig så illa. Jag var SÅ nära på att gå i backen rejält och jävligt hårt.

Du kan smuttskasta mig, hänga ut mig, prata skit om dig.. Ja allt du nu känner för. Jag är van.. Jag var med om det i slutet av januari och hela februari. Så det är väl bara att köra på som då.. Att rättfärdiga dina misstag och inte våga stå för dem. Att inte våga vara ärlig nog och berätta hur du behandlade mig denna tid med svek och lögner. Att inte berätta vad du "lovade" mig och vad du sagt till mig. Allt du sagt bara för att hålla mig kvar och att jag inte ska gå min väg.

Dina vänner m.m kommer ju tycka så synd om dig, då du inte vågat berätta och stå för vad du gjort mot mig. Ännu en gång så målar du ut dig som ett oskyldigt vitt lamm som det är SÅ synd om. Men fan, tänk om alla runt dig visste hur du behandlar människor som står upp för dig, som finns för dig, som hjälper dig när du verkligen behöver. Nä.. Det vågar du inte berätta och prata om. Du vågar ju inte stå för något.

På din FaceBook hänger du ut mig och pratar skit om mig. Men...Under denna tid jag funnits för dig så har du inte vågat skriva något bra om mig, inte tackat för något jag gjort för dig. Du känner endast fär att skiriva om mig på olika sociala medier, när du vill hänga ut mig och snacka skit. Det visar hur rädd och feg du är Evelina. Du har inte vågat stå för att du trivds med mig och att du uppskattat den hjälp du fått av mig. Du har inte vågat visa att jag betydde något för dig m.m För efter allt du gjorde i januari och februari och all den skit du pratade om mig m.m Då tror jag att dina vänner som du beklagade dig för skulle genomskåda din falskhet m.m och du är SÅ rädd för att bli lämnad ensam. Så.. Du hänger ut mig och får alla i mot mig och att de tycker ännu mera synd om dig m.m Du får din tröst och uppmärksamhet av dem. 

MEN... Om nu jag var en sådan skit m.m som du målat upp mig som.. Hur fan kommer det sig att du kunde ta i mot mig hjälp m.m.?? Hur fan kommer det sig att du kunde med att umgås med mig m.m.??

Allt man gör i livet slår tillbaka på en.. förr eller senare. Spelar ingen roll om man gör något ont eller gott.. Livet vänder snabbt och Karman slår till hårt. I bland tar det tid, i bland så kommer den inte på engång.

Mitt skit jag gett under livet slog tillbaka på mig under maj, juni och början av juli. Jag fick kämpa som fan för att orka hålla mig på benen.

Så med facit i handen Evelina... Var verkligen lögnerna och sveken värda detta? Var det värt SÅ jävla mycket.

Du säger att Mika inte har något med detta att göra... Snälla Evelina... Sluta vara blind och öppna ögonen.

Han fick oss precis dit han ville. Men du vågar inte se det.