Varför titta in på min blogg om du ändå totalt skiter i mig.. Varför ens bry dig om vad som står här i bloggen?

Det tragiska är att.. När du som mest behövde hjälp, när du som mest behövde mig. Ja, då fanns jag där. Jag la allt skit åt sidan och fanns där. Det viktigaste för mig var att barnens mamma skulle må bra. Bråket och tjafset fick läggas åt sidan.

Men NU när jag behövde någon, när jag behövde hjälp m.m Nä.. då fryser man ut mig som om jag inte fanns. Hur fan kan man vara så låg på empati m.m ? Hur fan kan man vara så fullkomligt EGO? För mig chockande och samtidigt skrämmande.. Men absolut kan jag skita i dig och måendet. Jag kan abslout skita i att inte lägga upp alla korten på bordet. Men det skulle vara av ren hämnd och jag vet inte riktigt om jag är den typen av person.

Jag gjorde som en läsare skrev för någon vecka sen... Jag sökte lite hjälp.. Jag försökte ta tag i detta. Men.. som jag nästan räknade ut så blev det bara skit. Jag blev i dag hemskickad... Hemskickad till ensamheten m.m SÅ Skål på er alla.. Jag får ta det som är närmast till hands.. whiskyn..

Jag sa där jag var att jag inte vågar åka hem.. att jag är rädd att jag kommer bedöva sin smärta och sorg m.m genom alkoholen.. men men.. hemskickad blev jag ändå.

SÅ.. Jag får väl försöka på min väg, på mitt sätt... kanske inte det bäst.. men jag får ta och göra det.

SÅ Evelina... Du är väl sjukt jävla nöjd nu...

När det är liv och rörelse i livet och att det inte är "tyst". Ja, då tycker jag det är ganska härligt att vara jag. :)

Men, nu är det inte riktigt så längre. Även om vi inte var ett par m.m så fanns den där fina känslan "jag bryr mig om dig oavsett hur du är och hur allting är". Men den känns långt borta nu. dock inte från mig, men det känns som att det inte finns riktigt för mig. "Älska mig som mest, när jag minst förtjänar det. Det är då jag behöver det som mest" är kanske mest menat till barn? Men jag vet inte riktigt. Den raden passar faktiskt in på vuxna oxå.

Idag är det  "Fars dag" och ja det blir min första fars dag utan barnen och utan ett "Grattis". Det blir första gången som jag inte uppskattas som pappa till barnen. Klart det känns inom mig. Klart det känns djupt i mitt hjärta.

Jag själv tycker att jag är en bra pappa, att jag ser mina barn m.m Jag älskar dem och jag vet att dem älskar mig.

Jag vet att jag är en bra vän, att jag är en så bra vän att jag "offrar" mig för vänner som jag bryr mig om. Att jag lägger mig själv åt sidan för stunden och finns just där för min vän/vänner.

Ingen är perfekt i livet och ingen mår 100% perfekt. Ingen! Men det känns allt oftare som att jag måste vara perfekt i alla lägen och att jag måste vara osårbar m.m Mitt liv har kantrats av en massa skit. Massor som jag själv inget har kunnat göra något åt alls. Saker som jag inte kunnat styra till att få ogjort m.m

Men det känns allt som ofta som att jag måste vara perfekt och släppa mig själv och bara acceptera.

Efter en tid så kommer allt i kapp en och man mår riktigt skit. När jag väl kommer till den punkten i livet och närjag väl är just där. Då känns det som att de som jag funnits för, släpper taget om mig och jag får klara mig själv. Jag får lösa det jag känner själv m.m

Alla gör vi misstag i livet,

men det behöver inte betyda att de ska sona för dom i resten av sina liv.

Ibland gör goda människor dåliga val.

Det betyder inte att de är dåliga människor.

Det betyder bara att de är mänskliga.

Så jag sitter nu här hemma och tar mig en kopp kaffe och känner att just den där ensamheten och tystnaden är riktigt jobbig och tuff. Den skär djupt inom mig.

Jag känner lite att "Var är du/ni nu när jag behöver er? Var finns du/ni nu när jag som mest behöver dig/er vid min sida. Var finns du/ni nu när allt inte är så bra för mig och jag behöver någon som mest vid min sida."

Kännns fan inom mig nu. Men jag får ta tag i allt själv (som vanligt) och kämpa mig upp och framåt själv. Jag är van, men det hade varit riktigt underbart att få ha någon vid min sida som stöd och hjälp. Allt skulle gå lite lättare och det skulle inte vara så tufft då. Jag skulle hitta tillbaka till mig själv snabbare då.

Jag är bara mänsklig. Men det får jag inte vara, jag får inte känna, tycka... Då blir det för jobbigt och då lägger vi på locket och "fryser ut" han.....

Jag tänkte tanken att starta en ny blogg. Att börja om på nytt. Men vad hjälper det? Varför göra det, när jag istället kan lägga tiden på denna och vända på skiten. Att börja tänka om och försöka så gott jag kan se med andra ögon och öppna upp mig för nya utmaningar m.m

Jag tänker inte sticka under stolen med att jag blev helt krossad, att jag blev sårad m.m För det blev jag.. Mer än jag kände att jag som person pallade med. Vissa skulle kanske vänt ryggen till och gått sin väg och fixat det, andra skulle kanske skrattat. Medans jag kände smärta och grät. 

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, jag vet inte i vilken ände jag ska starta i för att få i ordning på dettta jävla trassel. Ja, det är ett stort trassel som inte verkar vilja lösa sig. Jag gjorde något i dag som jag aldrig trodde jag skulle göra under min livstid. Men jag gjorde det. Jag ringde det där samtalet och förklarade hur jag kände och tänkte. Det var en liten början.

Jag har hört ett "ordspråk" för länge sedan och det lyder följande: "Om du någon gång verkligen har älskat mig i djupet av ditt hjärta, så släpp mig fri" Så... Jag släppte dig fri i dag. Jag släppte dig fri med det samtal jag gjorde. Hur ont det än gjorde inom mig efter, så gjorde jag det.

Låter kanske lite sjukt när jag skriver "jag släppte dig fri idag", men jag hoppas du förstår grunden i det jag menar och inte går hårt direkt på exakta orden. 

Jag har alltid velat se dig lycklig och glad och självklart har jag väl känt att det sk avara jag som gjort dig det. Det är ju en underbar känsla att se att man kan göra någon lycklig. Jag tycker det är en underbar känsla att se dig lycklig. 

Så..Nu sitter jag här i min säng och väntar in natten. Det är ensamt och tomt. Inte bara just här i lägenheten, utan jag känner mig ensam och tom inom mig oxå. Vilket är en jobbig känsla. Den är tuff att känna och tuff att bearbeta.

Det jag skrev i kväll sist till dig på sms. Jag menar det från djupet av mitt hjärta.. Förlåt.

... upp.. svag som jag är

Fan. Sitter hemma nu och tankarna går runt massor... Hur fan blev det så här? Vad fan livet igentligen??.. Den verkar inte vilja något väl i alla fall. 

Att förlorat ens bästa vän, känns riktigt djupt inom mig. Faktiskt. Det känns djupt djupt inom mig. 

Jag vet att det finns de som är sjukt nöjda nu över att det är som det är. Inget jag kan göra något åt... alls...

Men jag ångrar inte tiden som vi fick tillsammans och jag ångrar inte att jag klev in i ditt liv våren 2007. Jag har haft sjukt underbart med dig och jag har aldrig känt för någon som jag känt för dig. Jag har aldrig brytt mig om någon så myclet förut som jag bryr och brytt mig om dig. Jag har aldrig kännt att jag finns i alla väder för någon som jag kännt med dig.

Jag trodde att du skulle ha "växt" lite och vågat öppna ögonen och se vad som var på väg att hända. Men du blundade och allt kraschade totalt. Att du blundade och vände dig bort, känns som att du inte kände att min vänskap var lika viktig och betydelsefull som jag kände för dig. Att du var beredd på att välja bort mig, gjorde att jag kände mig inte alls värd något i dina ögon. Jag var et andra hands val som var bra att plocka fram när allt annat inte fanns.

Jag känner dig och förstår dig och det var väl de som var bra för dig en tid och sen var det klart och du behövde inte mig igen.

Nu sitter jag här IGEN som en förlorare. Det enda fel och misstag jag gjort var att vara storthjärtad och fanns där.

Att förlorat sin bästa vän är inget som går över på någon dag...

Godmorgon. 

Sitter nu och tittar ut på det så underbara väder.. or not!

Kul att traska i detta senare.. 

Ja, det blev en del whisky i går hemma och det känns i kroppen och skallen nu. somnade sjukt sent och gick upp nyss..

Men  va fan..  Så är det i bland. 

Så jag vet inte hur mycket skrivande det blir just i dag. Kommer nog bli en dag då jag bara ligger ner och väntar in morgondagen. Saknar barnen något så sjukt mycket just nu.

Lite kaffe snart kanske. Men först en låååååååååååång och varm dusch

Jo.... Det är så att jag förlorade min bästa vän. Den bästa människan jag umgåtts med och har (hade) så sjukt kul med.

Allt detta pga massor med lögner. Vilket är så sjukt sorgligt och tragiskt.

Även fast vi är i bråk m.m så tycker jag inte att barnen ska drabbas.. De är oskyldiga och har INGET med detta att göra.

När allt går som det ska för barnens mamma så är hon en helt underbar mamma på alla sätt och vis.. Men hon har så svårt med att håll asig till spelets regler. Hon har så svårt att förstå att hon har människor runt sig som vill henne väl och finns för henne. Hon tänker inte riktigt klart och rent alltid. Hon märker inte när hon förstör en bra vänskaps relation med någon pga massa skit.

Men men.. Det kommer säkert vara spänt och jävligt en bra tid nu.. och visst... så får det vara. Men jag hoppas att hon en dag tar sitt förnufft till fånga och öppnar ögonen och kan se hur stark och bra min vänskap är.

att jag sitter och "nöter" med olika inlägg är ju för att jag inte riktigt kan förstå och att jag inte fått något svar. Det enda jag har fått är bortförklaringar och skylla i från sig.

Visst jag har fått något enstaka sms, men i dem har det inte stått något vettigt alls. Där har all skuld lagts på mig och hon har inte sett någon del alls i något... ja.. som ett vitt oskyldigt lamm. Pinsamt tycker jag. Om jag inte minns helt fel så fyllde hon 30år i sommras och va fan.. Vid den åldern borde man har växt till sig lite och kunn amognat på en hel del.

Det finns en del frågor som jag skulle gärna vilja ha svar på och förklaring på men det kommer jag väl aldrig kunna få, tyvärr. 

Hur kan Mika inte ha något alls med detta att göra? Hur kan inte han ha en stå sjukt stor orsak till att jag gett upp?

Om han nu skulle ha brytt sig om dig och om barnen, om han skulle vara en riktigt bra vän. Ja, då skulle han vilja att du skulle ha löst det som var tufft och jobbigt förra veckan. Han skulle vilja se dig glad och be dig åka till mig och lösa problemen som uppstod. Om han skulle bry sig om barnen så skulle han sagt att du ska försöka lösa det som är problem med pappan till dina barn. Men du ser och såg fan inte detta. Du märker inte hur mycket han njuter av att vi har en dålig relation och att det går ut över barnen. Jag ville och har velat att vi ska lösa allt. Det vet du om Evelina.

Du vet att jag har tänkt på barnen i första led och att jag ville att vi skulle ha en bra relation så det skulle va bra för barnen. Men du väljer Mika före barnen, före barnens mående m.m Du tycker det är viktigare för dig att ha kvar Mika än att barnen ska må bra och vara glada.

Hur fan kan du inte se att Mika skiter totalt i barn, då han totalt skiter i sin egna son. Du har själv berättat om hur han är mot sin son och hur han skickade i väg han på lördagar bara för att få dricka. 

Men detta ser inte du. Du struntar totalt i detta. Det är så sjukt sorgligt Evelina. SÅ jävla sorgligt.

Klart som fan att Mika står sig på bröstet nu och är nöjd över hur läget är mellan oss.

Jag kollade runt lite med folk. Folk som jag känner och som jag inte känner och som inte vet om vårat läge nu.

Jag frågade dem om de skulle behöva välja mellan att ha kvar deras barns pappa/mamma eller ha kvar sitt ex/ligg och alla skulle lätt gjort valet att ha kvar pappan/mamman till sitt/sina barn. Ett ex/ligg skulle inte vara i närheten av samma värde som pappan/mamman till barnen. 

Men så tycker inte du. Du tycker att ditt ex/ligg har ett högre värde än pappan till dina barn och så har du tyckt hela tiden. Att han är mera värd att ha kvar i ditt liv än pappan till dina barn. Sorgligt. Extra sorgligt är det att du tycker Mika är viktigare än dina barns pappa. Menar.. Han visade väl värdet hos dig i slutet av augusti då han packade alla sina saker (de mesta) och lämnade dig medans du nattade barnen. Han stack i från dig. Förlovningen lika så... Så fort det kom en motgång så kastade han ringen. OJ vilket värde han visade dig då.

Men du var så svag för han och ni skulle ses en fredag och ha en myskväll.. Bara du och han.. Men det slutade med att ni gick över till hans faster och festade, kvällen slutade (igen) med att han blev våldsam mot möbler och kastade runt saker. Du gav han ett val den kvällen/natten.. Att han fick välja mellan dig och alkoholen..

Du ställer dig och duschar på morgonen och medans du duschar så passar han på att svepa en öl, du hörde när han öppnade ölen och kom på han. Alltså... Han fick ett val av dig.. Han valde alkoholen! Hmm.. Men se hur allt är nu... Du springer efter honom jämt m.m Han gör precis som han vill med dig. Du gav han ett val och han valde, men endå så står du kvar och gör som han säger m.m

Varför ge han ett val ens om du inte håller det. Du hade väl önskat att han skulle välja dig före alkoholen. Men nu gjorde han inte detta. 

Märker du inte att han sket och skiter TOTALT i dig och vad du tycker och känner!?!...

Den personen valde du före dina barns pappa. Den personen var och är viktigare att ha en bra relation med än dina barns pappa. SÅ jävla sorgligt Evelina. SÅ sorgligt.

Ja... Jag tycker det är sorgligt och förjävligt. Klart som fan att det kändes. Speciellt när jag stått vid hennes sida och stöttat henne och hjälpt henne och sen så pissar hon på mig.