Har suttit i kväll här hemma och självklart så kommer tankar upp när man är själv. Man har ju bara sig själv och sina tankar. 

Det har varit en jävligt tuff tid. Speciellt de senaste veckorna och jag är lite förvånad att jag orkat stå upp och inte legat i fosterställning på golvet och bara gett upp. I det tuffaste stunder så har det känts som om någon vakar över mig och i balnd funderar jag på om det är min bror som finns där vid min sida (nej jag har inte blivit helt galen).

Det är tufft i bland att bara släppa och bara gå. Det kanske vore det bästa för båda? Jag vet inte. Men det finns så många stunder som jag känner är SÅ värdefulla och som är så härliga. Jag har många minnen att bläddra igenom och känna efter i. Men just nu så är väl det bästa att bara vända mig om och gå och bara släppa och lämna allt. Mina känslor finns dock inte där nu. De är borta.. De försvann in i djupet på mig och de låstes in djupt djupt inom mig. Och där lär de väl få stanna. Jag tror det.

Men hur framtiden blir med allt det vet jag faktiskt inte (nu pratar jag inte om känslorna).. Jag vet inte så mycket nu.

Men jag skulle nog känna att det skulle vara riktigt tragiskt at bara kasta bort alla år... 

Nä.. Det jag kan göra är att "städa upp" efter mig och ställa det rätta tillbaka som jag råkat rasera... Sen får vi se. Menjag behöver göra det för mig och min skull. Jag har ett stort hjärta och jag hatar att ha otals med folk och jag hatar att vara orsaken till olika saker som är mindre roliga.

Hmm.... nu kanske ta och kolla lite tv??

Allt oftare så börjar jag hata denna stad. Ingen anknytning till familj (menar inte mina barn nu) och knappt någon alls.

Det är för jävla tufft. Speciellt dessa tråkiga och ensamma stunder som blir nu. 

I bland undrar jag vad fan jag gör kvar i stan. Det är tungt nu... Riktigt tungt.... :(

Jag hade hoppats SÅ mycket på att fått lite hjälp i dag/kväll.. men inte... DET känns....För jag vet att jag skulle ställt upp oavsett vad. Jag hade funnits där och hjälp med allt som behövdes.

Så.. ha en så jävla bra fredag alla...

...jag kunde fått lite hjälp i dag. Att jag kunde fått några bra tips eller typ.. "jag kan hjälpa dig".. men inte.. 

Jag trodde och hoppades väl för högt eller för mycket... 

Så jag får väl häcka vidare här hemma då...

Det var så härligt att ha lill-bönan hemma.. Mysa och gosa massor.. hi hi hi... Sen fick jag träffa pojkarna osså och krama och pussa dem. Guuuu vad jag saknar dem alla. Saknar liv och rörelsen hemma här när alla är hos mig. Saknar det SÅ mycket.

Men det kommer... Jag vet att det kommer och jag kommer njuta av varje sekund då de alla är hos mig igen.

Jag ska bara ta och lösa lite olika saker bara.