Godmorgon världen.

Jag hade en mycket bra dröm i natt. Men som vanligt när man vaknar och inser att det endast bara var en dröm, ja.. då är det inte lika kul längre och man kan få en tomhetskänsla inom sig. :/

I min dröm var jag lycklig. Jag hade en kvinna som älskade mig och vi bodde i ett hus. Inte för stort och inte litet heller. Utan så där lagom för just oss. Kvinnan uppvaktade mig och brydde sig om mig. Hon gav ren kärlek och gjorde det mesta för att kärleken skulle hållas vid liv och blomstra. :) Lika så jag.. Jag uppvaktade henne, fast vi varit ett par länge, så gjorde vi så för att hålla allt det fina vis liv.

I de förhållande jag levt och varit i så har det varit jag som uppvaktat och försökt hitta mysigheter. Överaskat med blommor, massage m.m Det skulle vara helt sjukt fantastiskt att träffa en kvinna som själv kände att de skulle vara viktigt och mysigt att göra lika för den hon älskar. Det behöver inte vara stora saker och middagar. Utan små små små saker som betyder stort.

Har ett par vänner som jag tycker lever upp till just detta perfekt.

Läste för några veckor sedan på facebook en uppdatering och visst blev jag lite avundsjuk, men blev sjukt glad att läsa att de har det så bra. Kvinnan hade beordrat mannen att lägga sig i ett upptappat bad med ljus och ett glas vin. Han låg där inne och njöt av badet och sitt glas vin. Sen när han var klar och kom ut, då hade kvinnan gjort värsta romantiska middagen med ljus och hela kittet.. :) SÅNT är så härligt att man gör fast man varit ett par en längre tid. Man visar sin partner uppskattning m.m

Förra veckan sitter fortfarande hårt i mig. Den känns in på djupet i mitt hjärta och själ.

Jag frågade på måndagen om vi kunde ses och prata och det sa hon att vi skulle göra. Jag ville ses innan helgen då hon skulle festa den helgen. Jag frågade om jag skulle släppa allt och gå min väg, men det vill ehon inte att jag skulle göra. Veckan kom och jag frågade om vi kunde ses, men hon hade inte tid. Jag fick vet att hon var hos sin "vän", sitt ex. Jag blev ledsen och mådde dåligt. Vi pratade i telefon och jag berättade att jag ville att vi skulle ses för att jag ville få balans inom mig. Jag hade barnen den veckan och jag ville inte gå och må dåligt m.m

Men jag fick inte en kväll att prata, jag fick inte ens en timme av henne. Hon var kvar hos Mika hela veckan och åkte hem på lördag eftermiddag/kväll. Jag var inte alls i balans den veckan.

Om jag nu bara var en vän, så skulle väl en timme av hennes liv och tid i från Mika varit värd att offra? Jag är ju pappa till hennes barn och tycker väl att det är viktigare än just en vän, om han nu bara var och är en vän. Det skulle väl vara viktigare att prata med mig och få mig att må bättre, då jag hade barnen.

Om han nu var en vän, en bra sådan. Då skulle han sagt till henne att åk atillmig och lösa allt som var fel, för han hörde henne i telefon när hon blev arg och ledsen. Han skulle sagt att hon skulle åka till mig om han ens brydde sig om just henne som vän och då vill man väl att den ska må bra och lösa allt.

Men han höll käften och njöt säkert av att jag och hon hade det spänt och illa.

Nä.. ta och göra sig klar för att åka till VC