Helgen har varit helt underbar på många olika sätt. Jag har njutit till 100% och känt att jag för första gången på länge, faktiskt levt. Men sen kommer det till den andra "delen"... Ja,... hur hon känner för allt. I bland känns det lite som en "lek" och "bra att ha" när jag tänker till allt. Varför det känns så vet jag faktiskt inte riktigt om jag ska vara riktigt ärlig. Men det är de där små små små sakerna som gör det. Jag är fylld med kärlek som bara väntar på att få "explodera" ut och få bli motagen av henne. Att få visa den där gulliga och härliga sida som man ger och har när man är ett par. De där små små mysiga stunderna som kommer upp. En puss när man ses och en "hej då" puss när man skiljs åt för dagen, dagar. Jag vill SÅ gärna ge dessa, men vet inte hur de kommer att bli mottagna. 

Jag skulle vara beredd att satsa och se vart allt kan leda mellan oss. Men man behöver vara två om det oxå.. tyvärr så är det ju så.. ;)

Sen så finns det ett "hinder" i detta liv.. Ett hinder som jag önskar bara kunde försvinna.. bara blåsa i väg och ALDRIG mer komma tillbaka. Menar.. Va fan! Detta hinder gjorde sitt val... Valet verkade så lätt och valet var att faktiskt lämna och gå. Varför då sitta och hänga kvar? Jag förstår faktiskt inte! Jag förstår inte heller hur du kan hänga kvar efter att "hindret" faktiskt visat hur den ville ha det.

Helgen var helt underbar och jag tror nog du oxå tycker det. Men sen då?... Vad händer denna vecka? Kommer den bli som att jag inte finns (igen) och allt blir "sämre"? 

Jag skrev innan i dag att man gör sina val i livet. Man gör de val man känner för och faktiskt får stå för. Man väljer vad som är mest värt i livet och vad som är mindre värt i livet. Jag har gjort mitt val i livet. Kanske är det ett fel och dåligt val? Kanske är det ett val som inte är så bra för mig? Vad säger du? Är mitt val ett dåligt val?

Tid behöver man... Absolut.. Men hur mycket tid behöver man för att känna vad man vill och vilken väg man vill ta? För om vissa beslut tar för lång tid.... Ja, då kan de glida en ur händerna och sen kanske det är försent att göra sitt val och man står där och tänker tillbaka till vad man förlorat.

Jag har sagt att jag ger dig tid och att jag väntar... Men.. det finns gränser för hur länge jag väntar... Speciellt om man står typ still på samma "plats" en längre tid. Då kanske det blir att jag gör valet att bara går... Vet inte om det är just dit du vill att vi ska hamna... Att det blir att jag gör valet att bara går och sen slipper du känna att du gjorde just det valet m.m.??

Hur har vi haft det de studer, dagar, nätter vi haft? Dåligt? Vad är det du väntar på? Vad är det för "tecken" du väntar på?

För den där "ny förälskelse känslan" tror jag inte kommer och är det den du väntar på att komma.... Ja, då kan jag hjälpa dig och berätta att just DEN känslan inte kommer att komma.... Lite svårt då vi känner varandra sedan många år tillbaka.. Den nyfikenhet man får med en helt ny kommer inte komma heller då vi inte är "nya" för varandra.

Så... Här har du mig... Take It.. Or Leave It... Faktiskt..

För om du känner att du inte kommer komma längre i det du känner... Då är det slöseri med min och våran tid och vi båda lämnar allt och släpper det och går vidare...

Svårare än så är det faktiskt inte...

NU så ska jag nog ta den där duschen.. ha ha ha ha... 

blir att åka i väg till Årby en sväng och softa.. :)

Vaknade och kände en känsla... en känsla om inte var så bra.. :( den kändes djupt i mig och mitt hjärta slog hårt och snabbt... :(

Jag hoppas av djupet av mitt hjärta att just denna känsla är fel och att det bara var en känsla jag fått med mig av nattens drömmar och sömn.. Snart hoppa in i en dusch och värma mig.. inte så jävla varmt i lägenheten tycker jag.. Borde varit liiiiiite varmare tycker jag.. men men...

Hur denna helg blir vet jag faktiskt inte..  inte hur livet heller blir.. 

Önskar att jag visste hur livet skulle se ut om någon månad... För jag vet vad jag vill med livet, men känner att jag mest står still och trampar på samma ställe..

Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra med livet.. faktiskt... 

Sitter nu lite snabbt och skriver innan jag ska dra till jobbet.

Många tankar snurrar runt och i bland så vet jag inte riktigt hur jag ska "sortera" alla tankar. Jag är mig själv och kan inte bli och vara någon annan.. I bland känns det som att det inte duger och att jag borde bli/vara någon annan och det är inte rätt. Så... hur ska vi göra med allt? Ska vi stå still och trampa på samma ställe? Eller ska vi gå vidare åt varsitt håll och glömma allt eller ska vi ta samma väg och våga satsa?

Jag förstår inte vad du är rädd för riktigt... Jag vet att du ser det fina och det härliga när vi är med varandra och allt kring det.

I bland så måste man våga i livet.... man behöver våga ta ett beslut och sen stå fast vid det.

Om valet blir att gå åt varsitt håll.. ja då blir det tyvärr mindre kontakt.. knappt någon och vi kommer tyvärr inte ses.. inte som vi gjort och gör nu.. För jag behöver då glömma dig och blicka framåt... 

Jag vet att det är något du inte vill ska ske.. men det skulle inte fungera att ses som vi gör om vi inte kommer gå samma väg tillsammans.. tyvärr...

Visst kan det kännas som en press m.m men det har gått en tid.. kanske inte så lång tid.. men tillräckligt långg tid för att kunna känna efter hur man vill med framtiden.... Du vet vad jag vill... Nu är det bara du som behöver ta ett beslut..

Skriver mera sen i dag efter jobbet...

Godmorgon..

Sitter nu och lyssnar på Shawn Mendes-Stitches... Den har varit en favorit sedan maj och jag har lyssnat ofta och mycket på den och känner att den har passat in som fan på mig och mitt liv. Stor del av texten känner jag med otroligt mycket och låten ger mig funderingar och tankar om livet och framtiden.

Låg en stund i går kväll och funderade innan jag somnade. Funderade över min situvation som jag är i just nu. Hur jag ska göra med allt kring mig och det jag känner. SÅ otroligt "jobbigt" att gå och känna som jag gör och veta att det inte är besvarat på samma sätt.     

Det är SÅ svårt för mig att förstå vad som gör att det tar stopp... Vad som gör att det inte vågas. Vad det är som gör att jag inte når henne. 

Mitt    bulltar något så otrioligt mycket för henne... Men i bland känns det som att just det utnyttjar hon. Att jag duger för stunden tills hon kanske träffar någon annan.. Vet inte..men i bland så kommer den tanken..  

Sitter nu med min kopp kaffe och tittar ut genom köksfönstret och drömmer mig bort. 

Så vad ska jag göra? Jag vet att Rom inte byggdes på en dag... Jag vet!.. Men om du inte vill förlora mig så känner jag att något vill jag att du visar eller ger mig.. Något som gör att jag känner att det finns något där djupt under som kanske går att få fram.. Men som det är nu så känns det lite tungt... Faktiskt..

Så visa mig något älskade du.. Visa mig något som gör att känslan jag skrev en bit upp försvinner.. Känslan av att jag utnyttjas tills du hittar/träffar någon annan..

För om jag är så viktig för dig som du säger m.m så... ja.. behandla mig väl då.. 

N. han trivs som det är och mår bra av att vi är med varandra.. det märks och han frågar ofta mig hur allt är och vi kommer bli ett par. 

Nu ska jag göra mig klar för jobbet...

Ha det så gott alla...

 Vet inte hur eller var jag ska börja. Allt snurrar i min skalle och allt går upp och ner.   

Jag har så sjukt mycket att ge... SÅ mycket att kunna ge!.. Men jag "får" inte.. 

I bland känns det som att jag bara står och trampar på samma ställe utan att komma någonstans alls... det är en jobbig känsla. 

Är det tid att bara kanske strunta i allt och bara gå vidare.. blicka framåt? För det känns som att jag ger och ger.. men att jag inget får eller att det jag ger har noll värde... Hur länge orkar jag känna som jag gör?

För jag får höra samma sak hela tiden, så det känns som om jag bara kämpar för... inget... att jag inte når någonstans.. faktiskt.. DET tar energi och livsglädje...

Varför inte bara ta och våga släppa in mig? Varför inte bara våga? Varför bara inte ta och chansa i livet?

En dag kanske jag bara ger upp.. bara går min väg utan att vända tillbaka... Tänk om du samma dag ångrar dig? Eller om du samma dag tänkt att våga.. men det kanske då är försent..

Vad är det som gör att du inte vågar? Vad är det mer jag behöver göra/visa dig?

Du är den första jag tänker på när jag vaknar och den sista jag tänker på när jag somnar.. Om jag kunde ge dig hela världen så skulle jag göra det.. Utan att tveka en endaste sekund..

Jag gör allt för dig.. Jag kämpar med och för dig... Jag förlåter små små saker som i stora loppet blir stora om de inte blir förlåtna. 

Vi trivs ju bra tillsammans.. vi har kul m.m

Du säger att du har starka vänskapskänslor för mig... Tror du att vi har det så bra för att du har de? Om jag går ner på vänskapskänslor... Ja... då kommer våra stunder bli och vara HELT annorlunda.. 

Som enbart vänner med vänslapskänslor så är jag långt i från som jag är nu... faktiskt...

Men om det är enbart det du vill.. Säg det då... Prata med mig att du vill att jag går vidare i livet och glömmer och släpper dig.. att jag går vidare i livet och enbart ser dig som en vän och inget mera..

Släpp mig då och be mig inte vända tillbaka, men samtidigt som du gör det.. ja, då ska du inte heller springa i fatt mig och be mig stanna... För väljer du mig att gå och inte vända tillbaka mer... ja, då går jag min väg och kommer inte vända tillbaka... Jag har då gått min väg föralltid...

I bland känns det som att jag själv kommer ta det beslutet... För att vi är.. eller rättare sagt DU är där..

Så om du inte vill att jag ska själv ta detta beslut och gå min väg... visa mig något.. begär inte mycket alls.. men visa mig något som bevisar/visar att jag ska stanna.. att jag inte ska gå min väg..

Jag vet att du trivs jävligt bra med mig och att vi har kul i hop... Jag är den jag är, då jag har mer än vänskapskänslor.. Så mitt sätt att vara är pga de känslor jag har.

SÅ.... ge mig något... visa mig något som gör att jag inte tvekar en sekund på att stanna och inte gå min väg.

Jag finns här... men hur länge finns jag här, när allt är som det är?... "Life is a Game" sägs det... men hur villig är du att våga chansa med det sätt du har och hur du är?

Ska nu ta och lägga mig...

Ge mig något underbara och fina du..   Ge mig hopp om oss..