Jag förstår varför, men det kändes ändå lite som jag blev utsparkad nu på morgonen. Att det ska vara sådant hyss hyss med oss gör att känslan att du skäms över mig m.m kommer fram. Att du inte vågar stå för att vi umgås och att vi sover hos varandra. Inte undra på att du inte kan med att känna riktigt fullt ut om det ska vara hyss hyss med hur vi har det. 

Det jag sa i går innan vi skulle somna, det menar jag. Den känslan jag pratade om. Kändes lite som att du inte riktigt förstod eller som att du inte bryr dig om just det. Jag tror absolut att efter nästa helg så kommer jag nog inte ligga i samma "läge" med hur jag känner mellan oss. För du gör ett val jag aldrig(!) skulle göra. Aldrig om jag respekterade dig och vad du skulle känna. Jag skulle aldrig(!) göra det valet om det var dig jag försökte med och ville satsa på. Av respekt för dig så skulle jag inte ens tänka på att göra just det valet. För om jag visste att det skulle kunna såra dig och förstöra det vi byggt upp så skulle jag inte göra just det valet. Jag skulle värdera dig och oss högre än det. 

Så då kanske du förstår min känsla när det kommer till just det valet, vad jag tänker och känner till hur du värderar och tycker.

Sen att lägga fram att det finns andra där m.m är egentligen skit sak samma.. Faktiskt... För faktum kvarstår var det är och vem som har och är där.

Men vi är olika när det kommer till respekt för den andre m.m Vi två är olika i hur man behandlar andra m.m

Visst kan man göra som man vill.... absolut!.. Men det betyder inte att folk står kvar vid ens sida efter ens val. Det bertyder inte att allt kommer bli och va som innan man gjorde sitt val. 

Om man resoekterar någon och försöker med någon så skulle man inte ens tänka tanken att göra just det valet. Det skulle inte finnas i ens värld att vilja göra det valet om det betydde något, det man bygger upp. Om den man försöker med ens betydde något för en så skulle man inte ens från första gången tänkt att göra just det val som du tänker göra nästa helg.

Men det är du själv som väljer hur ditt liv ska vara och hur våran relation kommer bli och vara efter nästa helg.. Faktiskt... Vem säger att jag står kvar efter nästa helg då du tänkt göra det val du tänker?.. Vad säger att jag kommer vilja försöka efter den helgen? Vad säger att jag kommer respektera dig och bry mig om dig efter den helgen? Det är något du verkar vara beredd att chansa på att riskera. Men absolut....

Ibland känns det som att det inte spelar någon roll vad jag säger och tycker, för det är bara skit. Att jag tänker och tycker fel... helt fel.

Men är det fel att säga vad som är jobbigt eller som sårar? Är det fel att berätta vad som håller på att förstöra något?

Jag förstår inte riktigt detta. Är det så att vi båda bara ska lägga ner allt och gå våra skilda vägar och lämna allt som vi försökt och som vi byggt upp? För det känns så lätt för dig att bara lägga ner allt och skita i det. Samtidigt då känns det som om det inte något haft ett värde alls.

Du får gärna förklara för mig och gärna visa mig om du vill att vi ska försöka satsa på oss...

Jag är så jävla besviken oxå.

Men det kansek är svårt för dig att förstå. Att det inte går in riktigt hur du behndlat och behandlat mig nu med detta. Att du inte riktigt kan se och förstå....

Du kunde från start varit ärlig nog och redan då sagt om detta... Så hade vi sluppit detta och jag hade inte lagt all denna tid och dagar... Jag hade kunnat gått vidare och gjort annat....

Som verkade så sjukt lätt för dig att ta. Helt jävla otroligt att du kunde SÅ jävla lätt ta just det valet.

Att värdet hos mig var SÅ lågt, kan jag inte förstå. Jag kan inte heller förstå hur du tänker med ditt ex... Helt jävla sjukt faktiskt. 

Men du valde bort mig helt ur ditt liv för vad? Helt sjukt....

Men men... din förlust faktiskt! Jag trodde mer om dig m.m och trodde på dig oxå..

Men det var mera snack och text än handling

Mina tankar och funderingar är lite svåra att bara lätta på här.. tyvärr är det så. Men jag försöker så gott jag kan att skriva av mig utan att det ska tolkas fel. 

Jag känner inte att hur jag tänker och känner är fel. Jag tycker att det är helt normalt faktiskt. Jag tror att de flesta skulle tänka och agera som jag om de var i min sits. För man kan säga och skriva mycket, men sen så kommer det ingen handling av det hela och då blir ju orden och texten inte värda så mycket... faktiskt...

Det handlar om att göra ett val.. och sen stå för valet man gör. Valet man gör kan få ett slut som man inte riktigt kanske önskade och man inte vill ha, men fortfarande så får man välja. Det fungerar inte att hålla på att fjanta runt och vilja äta kakan och spara den.

Sen är det inte så jävla snällt att inget säga eller bevisa... 

För jag är på gränsen att göra valet att bara ge upp och skita i allt... Att bara vända mig om och gå och aldrig blicka tillbaka igen. Lämna allt som jag jobbat för och som jag trott på och bara gå min väg...

För det är mer och mer som det lutar dit då jag känner att det inte ges något och att det pratas och skrivs massor, men att det oxå bara stannar just där.. vid skrift och tal.

Hösten är snart slut och vi kommer snart få vinter och jag tänker inte leva själv. Aldrig.. Jag är värd att få bli älskad och saknad efter. Men den stora frågan är om det är just av dig det är? 

Jag kan ofta känna att jag bara är något bra att ha i bland och att jag duger för stunden.. Vilket inte är en skön känsla.

Börja känn och tänk efter hur du själv skulle känna om det var tvärtom..

Hur bygger man upp tillit till någon som en gång har förstört den? Jag sitter i den tanken just nu. Även om det varit "små"lögner, så blir de en grund till att man kan tvivla på andra saker som verkar skumma m.m

Hur bygger man upp en tillit till någon som sagt många gåner att den aldrig kommer ljuga för en och aldrig vill göra detta för att det skulle såra en, men ändå så ljugs det.

Som förra måndagen. Jag VET att det kom en lögn då. Varför det kom en kan jag faktiskt inte förstå. Jag är inte helt blåst plus att det är SÅ lätt att läsa kroppspråket och nervösitet.

Är dessa lögner värda SÅ otroligt mycket? Är det verkligen värt att ljuga om saker?

SAnningen kommer alltid fram.. förr eller senare. Och just att de kommer senare är INTE bra..

För... så här är det.... vill jag verkligen veta något så tar jag reda på det. I bland kan det ta längre tid än vanligt. MEN jag får reda på det jag vill veta. Det jag anser vara viktigt att veta.

Så det här med lögner.... skippa det. ;)

Bara att vara ärlig om allt... faktiskt

Det kom en förklaring och svar i går kväll. Vi pratade i telefon och då kom förklaringen till allt. Vilket jag tycker är ett framsteg från henne. Att hon förklarade varför allt är som d är. 

Jag fick senare ett sms som gjorde att jag kände lite.. "okej. Va bra att det inte är helt dött från hennes sida, nog för att det ofta har känt så, men att det inte har varit så" Sen så lägger jag inte allt för stora förhoppningar på just samtalet eller sms:et. Det skulle bara skada mig och göra mig sårad om jag skulle gå och tro och hoppas på att det verkligen skulle kunna bli något.

Vissa saker kanske tar tid och får ta sin tid. Livet är långt och man behöver inte stressa igenom allt.

Det känns bra att jag fått veta och känna att det inte är helt tomt och dött, att det finns känslor där som är mer än bara vänskap. Men att vi inte riktigt är just "där"ännu.

Sen om hon läser min blogg eller inte... Ja, det vet jag faktiskt inte. Jag skriver här för att skriva av mig och få ut det jag känner och bästa är via text.

men OM du läser min blogg... Ja, då villjag att du ska veta att jag är beredd, jag vågar och vill. Jag känner för dig och för varje gång vi ses och umgås så kommer lite lite lite mera av allt det goda inom mig och jag mår bra. Sen så har vi absolut olika syner på olika saker m.m och det tycker jag bara är bra. Fatta vad tråkigt om vi tyckte lika om allt och agerade lika i allt. Olikheter är bra och nyttigt. Sen att vi inte är "sams" i allt är inte heller fel tycker jag. Vilket par, förhållande är sams 24/7 och tycker lika? Hur kul är det då? Att man komliterar varandra tycker jag är bra. Att vi har olika syn och sidor inom vissa saker är bra. Det gör att vi pratar och kan lära oss av varandra.

Det är ofta som jag undrar vad du är rädd för? Vad som hindrar dig från att känna 100% och våga.

Nu göra kids klara för skola och förskola.

...en del läsare på denna blogg. Jag vet inte riktigt... men i bland så känns det faktiskt så. Att varför jag ska lägga min tid och energi på någon som inte ens verkar intresserad eller vill släppa in mig. Att jag kan hitta någon som faktiskt tycker om mig för just den jag är och uppskattar det jag gör och ger. Att träffa någon som ser mig och som inte går bakom min rygg med lögner m.m

Jag har försökt och mer kan jag faktiskt inte göra. Och finns inget intresse alls.. nä... då kanske det är tid att lämna och gå vidare i livet. Vad är det för mening med att ge och ge och ge och ge, men inte få någon ömhet/kärlek alls tillbaka? Varför ge så mycket och sen känna att fokuset är någon annanstans och inte hos mig? Varför finnas där 24/7 och ställa upp, när det inte känns som att man något får.

Jag kanske träffar någon som uppskattar just mig m.m och som vi ge lika mycket som jag vill ge.. Träffa någon som vill dela min vardag på lika villkor och inte behöva känna att det just är jag som bara ger, men inte når fram.

Jag vet att det finns flera som skulle uppskatta just mig och det jag har att ge. Så... om jag inget kan få där jag är nu... ja.. då får jag kanske blicka framåt och försöka glömma det jag känner m.m. 

Tråkigt och sorgligt... men vad ska jag göra?