Jag är så jävla besviken oxå.

Men det kansek är svårt för dig att förstå. Att det inte går in riktigt hur du behndlat och behandlat mig nu med detta. Att du inte riktigt kan se och förstå....

Du kunde från start varit ärlig nog och redan då sagt om detta... Så hade vi sluppit detta och jag hade inte lagt all denna tid och dagar... Jag hade kunnat gått vidare och gjort annat....

Som verkade så sjukt lätt för dig att ta. Helt jävla otroligt att du kunde SÅ jävla lätt ta just det valet.

Att värdet hos mig var SÅ lågt, kan jag inte förstå. Jag kan inte heller förstå hur du tänker med ditt ex... Helt jävla sjukt faktiskt. 

Men du valde bort mig helt ur ditt liv för vad? Helt sjukt....

Men men... din förlust faktiskt! Jag trodde mer om dig m.m och trodde på dig oxå..

Men det var mera snack och text än handling

Mina tankar och funderingar är lite svåra att bara lätta på här.. tyvärr är det så. Men jag försöker så gott jag kan att skriva av mig utan att det ska tolkas fel. 

Jag känner inte att hur jag tänker och känner är fel. Jag tycker att det är helt normalt faktiskt. Jag tror att de flesta skulle tänka och agera som jag om de var i min sits. För man kan säga och skriva mycket, men sen så kommer det ingen handling av det hela och då blir ju orden och texten inte värda så mycket... faktiskt...

Det handlar om att göra ett val.. och sen stå för valet man gör. Valet man gör kan få ett slut som man inte riktigt kanske önskade och man inte vill ha, men fortfarande så får man välja. Det fungerar inte att hålla på att fjanta runt och vilja äta kakan och spara den.

Sen är det inte så jävla snällt att inget säga eller bevisa... 

För jag är på gränsen att göra valet att bara ge upp och skita i allt... Att bara vända mig om och gå och aldrig blicka tillbaka igen. Lämna allt som jag jobbat för och som jag trott på och bara gå min väg...

För det är mer och mer som det lutar dit då jag känner att det inte ges något och att det pratas och skrivs massor, men att det oxå bara stannar just där.. vid skrift och tal.

Hösten är snart slut och vi kommer snart få vinter och jag tänker inte leva själv. Aldrig.. Jag är värd att få bli älskad och saknad efter. Men den stora frågan är om det är just av dig det är? 

Jag kan ofta känna att jag bara är något bra att ha i bland och att jag duger för stunden.. Vilket inte är en skön känsla.

Börja känn och tänk efter hur du själv skulle känna om det var tvärtom..