Vet inte hur eller var jag ska börja. Allt snurrar i min skalle och allt går upp och ner.   

Jag har så sjukt mycket att ge... SÅ mycket att kunna ge!.. Men jag "får" inte.. 

I bland känns det som att jag bara står och trampar på samma ställe utan att komma någonstans alls... det är en jobbig känsla. 

Är det tid att bara kanske strunta i allt och bara gå vidare.. blicka framåt? För det känns som att jag ger och ger.. men att jag inget får eller att det jag ger har noll värde... Hur länge orkar jag känna som jag gör?

För jag får höra samma sak hela tiden, så det känns som om jag bara kämpar för... inget... att jag inte når någonstans.. faktiskt.. DET tar energi och livsglädje...

Varför inte bara ta och våga släppa in mig? Varför inte bara våga? Varför bara inte ta och chansa i livet?

En dag kanske jag bara ger upp.. bara går min väg utan att vända tillbaka... Tänk om du samma dag ångrar dig? Eller om du samma dag tänkt att våga.. men det kanske då är försent..

Vad är det som gör att du inte vågar? Vad är det mer jag behöver göra/visa dig?

Du är den första jag tänker på när jag vaknar och den sista jag tänker på när jag somnar.. Om jag kunde ge dig hela världen så skulle jag göra det.. Utan att tveka en endaste sekund..

Jag gör allt för dig.. Jag kämpar med och för dig... Jag förlåter små små saker som i stora loppet blir stora om de inte blir förlåtna. 

Vi trivs ju bra tillsammans.. vi har kul m.m

Du säger att du har starka vänskapskänslor för mig... Tror du att vi har det så bra för att du har de? Om jag går ner på vänskapskänslor... Ja... då kommer våra stunder bli och vara HELT annorlunda.. 

Som enbart vänner med vänslapskänslor så är jag långt i från som jag är nu... faktiskt...

Men om det är enbart det du vill.. Säg det då... Prata med mig att du vill att jag går vidare i livet och glömmer och släpper dig.. att jag går vidare i livet och enbart ser dig som en vän och inget mera..

Släpp mig då och be mig inte vända tillbaka, men samtidigt som du gör det.. ja, då ska du inte heller springa i fatt mig och be mig stanna... För väljer du mig att gå och inte vända tillbaka mer... ja, då går jag min väg och kommer inte vända tillbaka... Jag har då gått min väg föralltid...

I bland känns det som att jag själv kommer ta det beslutet... För att vi är.. eller rättare sagt DU är där..

Så om du inte vill att jag ska själv ta detta beslut och gå min väg... visa mig något.. begär inte mycket alls.. men visa mig något som bevisar/visar att jag ska stanna.. att jag inte ska gå min väg..

Jag vet att du trivs jävligt bra med mig och att vi har kul i hop... Jag är den jag är, då jag har mer än vänskapskänslor.. Så mitt sätt att vara är pga de känslor jag har.

SÅ.... ge mig något... visa mig något som gör att jag inte tvekar en sekund på att stanna och inte gå min väg.

Jag finns här... men hur länge finns jag här, när allt är som det är?... "Life is a Game" sägs det... men hur villig är du att våga chansa med det sätt du har och hur du är?

Ska nu ta och lägga mig...

Ge mig något underbara och fina du..   Ge mig hopp om oss..